Eivind Aarset

Dela den här recensionen:

Första kontakten med Eivind Aarsets speciella gitarrspel kom via hans medverkan på ett flertal favoritskivor med trumpetaren Nils-Petter Molvær, en av förgrundsgestalterna inom nu-jazz, en slags sammansmältning mellan jazz och electronica.
Eivind Aarsets gitarrspel utvidgar gitarrens uttrycksmöjligheter, inte sällan med en drömsk ton, som rymmer en hel del mörker. Låtarna på IE är som ett slags ljudlandskap, ett knippe berättelser, där genre är av underordnad betydelse. Mycket elektroniskt bearbetad med tunga beats och svindlande dim-indränkta gitarrer, som ibland förlöses i en melodi på vanlig elgitarr. Det är en fascinerande musik, där ljuden och instrumenten ligger lager på lager i en förtätad väv. Svårt att genrebestämma, det finns drag av jazzen i det fria förhållningssättet samt en del rock i ljudbilden och attityden. En musik som inte ber om ursäkt för sig, och som låter brutala klanger bli till något vackert. En både krävande och spänningsfylld resa genom nio låtar som flyter samman till en helhet. Förtätat industrielektroniskt bröl och ödsliga landskap där en skön melodi stundom ger avklarnat lugn.