Skivrecension

I vilt tillstånd – Anders Rosén 1974
En spelman följer sitt spår.

Anders Spelman

I vilt tillstånd – Anders Rosén 1974

Skivbolag: Hurv
Recenserad av: Gunder Wåhlberg
Publicerad: 29 jun 2016

Dela den här recensionen:

Anders Rosén från Malung har blivit den spelman han från tidiga år ville bli och har genom åren alltmer framstått som en av de framstående företrädarna för låtspelet i Västerdalarna. Med sin långvariga strävan att upptäcka och i detalj tränga in i den folkliga musiken i hemtrakterna och Norge, fann han sina främsta förebilder bland äldre spelmän och deras ofta självlärda spelsätt med ett unikt låtmaterial.
Den fullmatade skiva han nu ger ut är hans egna överförda kassettinspelningar från det närmast överhettade 70-talet då låtspelet exploderade runt om. Dessa dåtida kassettband har vilat länge i sin banankartong och visar sig med god ljudkvalitet få förnyat liv.
Undanlagda dyrgripar som här blir ett låthistoriskt dokument med föregångarnas influenser, särart och personligheter som bakgrund till det som också i dag utgör en central repertoar av låtar. Just det material där Anders Rosén är som mest hemmastadd och förtrogen, den källa där alla hans skivinspelningar, musikaliska ideal och framträdanden har sin egentliga grund.
I det omsorgsfullt skrivna texthäftet berättar han om sin förkärlek för fioler med resonanssträngar, givetvis också hardingfelor, och sitt sökande efter trolska klanger och bordunstämning. Han beskriver noggrant sju olika instrument som anpassats till hans särskilda behov och spelteknik. I en fiolernas personliga biografi beskriver han i detalj varje särskild egenskap som gör instrumentet unikt för honom.
Anders Rosén går vidare i sitt löpande musikaliska rekonstruktionsarbete, såväl instrumenttekniskt som i kontakt med tidiga föregångare inom Västerdalsspelet och formar den spelstil han vill kalla sin egen. Några av de kännetecken han lyfter fram i sitt spel är den asymmetriska rytmen, rätt tempo och rytm för dansspel, den blå tonaliteten, fiolens förstämningar, bordunspelet och en lätt stråkföring. Dessutom spelar han med fiolen i bröstfattning och håller stråken högre upp. I allt detta finner Anders Rosén spelets frihet och möjligheter.
I sitt geografiska hemlandskap har det också ett intresse för honom att peka på skillnader i spelstil och vissa drag jämfört med repertoaren från Österdalarna: som enkelsträngspel, långsamt tempo, klassisk tonbildning, mer melodi än rytm och ofta överdriven högtidlighet. Ur en sådan skillnad i spel och temperament kommer den träffande beskrivningen, ”när österdalingarna spelar Gråtlåten spelar västerdalingarna Kåtlåten”.


Fler recensioner

Annonser