Mads La Cour’s Almugi

Dela den här recensionen:

Att fånga och gestalta den skönhet som faktiskt omger oss. Det är ”the mission” som den danske trumpetare Mads La Cour och hans grupp Almugi tagit sig an på Hule. Han inleder programenligt med Immer Schön (det finns två till) och målar en finstämd bild med en snudd på sordinerad trumpet. Genomgående tar Mads La Cour täten med sitt mjuka och tontäta spel där spår av swing, bebop och mer moderna uttryck ingår en postmodern symbios. Men man ska inte låta sig luras. Här finns, kanske något förvånande, också en hel del upphackat bröl och stök varvat med partier där strikt synkrona cirkuskonster tar udden av alla plötsliga infall. Och någonstans i de här kasten finns något jag tycker mig känna igen, något jag tycker mig ha hört förr, något som får mig att tänka på deckare. Det spelar liksom inte så stor roll hur bra eller nyskapande det är på ett plan, den grundläggande och återkommande intrigen står att känna igen.