Torben Waldorff

Dela den här recensionen:

Några få uttrycksfulla toner från Ingrid Jensens trumpet påkallar uppmärksamheten med en gång när skivan rullar igång, tonerna utvecklas till en melodi tillsammans med Maggi Olins piano i vad som ska visa sig vara intro till låten Thyst. Öppna klanger i introduktionen som sedan ger en luftig jazzlåt med mycket improvisation. Därpå följer Combust med ett delvis annat sound, ett distat rhodes stöts och blöts mot Torben Waldorffs lika distade gitarr som tillsammans med Jonathan Blakes pådrivande trumspel och Drew Gress stadiga kontrabas. Ledaren Torbjörn Waldorff har fått ihop en dynamisk kvintett, som spelar hans sju varierade låtar. Kvintetten växlar som sagt mellan luftigare låtar och sådana som tagit intryck av rockens sound och uttryck. Oavsett stil på låten får gruppen fram känslan i musiken, de fastnar inte i tekniken utan har mycket att förmedla. Varje låt har sin egen utveckling, nästan som små berättelser där instrumenten växlar i vem som har huvudrollen i ett tätt ensemblespel. Man har aldrig tråkigt i denna kvintetts sällskap.