Ulf Nilsson & Örjan Hans-Ers

Dela den här recensionen:

Det börjar med en jäkla fart för att sedan öka och man tror att när det blir en vals så ska man ska få vila sig en smula – i helvete! Det är full gas i tre fjärdedelstakt för efter Jonas Olssons vals kommer Helsinge storpolska efter Jonas Dahl och det låter som två speedade hackspettar som brottas …
Puh.
Första genomlyssningen gav mig eksem. ”Så många toner på så kort tid”, men efter tid vande jag mig. Titellåten är efter Jonas Dahl (1838-1923) där den senbarocka låtstilen firar triumfer. Stämspelet är av den art som haft sin främsta växtplats i Hälsingland. Nilsson och Hans-Ers flätar melodi och stämma tätt samman för det mesta. Ibland går stämman över i sekundering. Alltid är tonen stark och klangfylld. Jag misstänker att de unga i Hälsingland sitter och råpluggar plattan fram till sommaren. Det är den värd.