! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Munspelsmusik och inget annat än Lira Gillar

Sväng

Hauptbahnhof

Skivbolag: Galileo Music
Recenserad av: Bengt Edqvist
Publicerad: 21 jun 2017

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Inte helt sällan har jag läst om låtar komponerade av svenska folkmusiker att: ”Denna låt skrev jag till mina allra bästa vänners bröllop förra pingsten.” Typ. Om Svängs låtar står bland annat att läsa att: ”Denna låt föddes då Doctor Kyhälä åkte skidor över en frusen sjö och såg spår av en kamp mellan en uggla och dess byte inpräntat i snön.” Eller, om samme Kyhäläs låt Kua kua kome kiki: ”Inspirationen till denna låt kom från Averell Dalton, i ett Lucky Luke-seriealbum som utspelar sig i Mexiko. Averell försöker genom hela albumet lära sig fråga efter mat på spanska.” Låten är ett mästerverk i cowboymusikgenren där ju munspelet är instrumentet nummer ett, och har ett tema som låter misstänkt likt Greensleeves.
Det handlar alltså om fantasi, och det är därför Sväng inte låter som något annat. Utan som fyra extremt påhittiga virtuosa finländare på varsitt mer eller mindre märkligt blåsinstrument. Alltså diatoniska, kromatiska, ackord- och basmunspel. Sväng vet nog att en 71 minuter lång munspelsskiva skulle kunna bli supertjatig och varierar därför sitt spel i det oändliga, från mer traditionella låtar i nordisk stil till det Balkanfuriosa. Via en stillsam tango, samt I’m gonna meet my mother in glory, en sång som går emot Svängs principer att bara spela munspel. Men de har nog upptäckt att Eero Turkka är en utomordentlig sångare. Denna visa tillhör fyra tidigare ej inspelade låtar medan resten är nyinspelningar av gamla Svängfavoriter. Inte något fel i det, men det vore kul om de nästa gång slänger gamla principer i Enare träsk och gör en cd med herr Turkka på sång till Svängs oöverträffade munspelsarrangemang. 

Annonser