! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Kantstött jazzpop

Helena Josefsson & Kontur

Happiness

Skivbolag: Periferi Records
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 22 nov 2015

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Helena Josefsson har förut sjungit pop, både i eget namn och med Per Gessle, men hon är utbildad på Skurups jazzlinje. Inte helt oväntat att hon nu också skivdebuterar som jazzsångerska. Eller ska albumet beskrivas som en jazzifierad popskiva? Låtarna kommer från den anglosaxiska popsångboken. Det är i mötet med jazztrion Kontur – Olof Löfgren, piano, Kristian Rimshult, kontrabas, och Andreas Baw, trummor – som popen blir jazz. Eventuellt …
Helena Josefssons svenska version av Burt Bacharachs What the world needs now is love, nu kallad Det vi saknar nu (i världen), sticker ut mest. De skånska diftongerna rullar runt mellan pop och jazz i duetten med Tingsek. Stämningen poängteras av Mattias Carlsson och Andreas Stigsson som låter sammetstoner strömma upp ur saxofon respektive flöjt.
Övriga låtar sjungs på engelska. Popmelodierna gnuggas, stöts och nöts mot jazzens harmonier och rytmer. Pianisten Löfgren omringar dem med jazziga ackord och toner. Hela trion förankrar låtarna i  jazzmusiken. Allra bäst är Sunday morning (hämtad från Velvet Underground) som blivit mjukt svängig jazz. Ordinary world (Duran Duran) och Close to me (Cure) fungerar också bra som jazzballader. Men ibland går det inte alls. Som med Little sparrow (Dolly Parton), där Helena tagit country och pop ur låten men inte lyckats tillföra någon jazz. Titelspåret Happiness är en egen komposition, mitt emellan pop och jazz, som skrevs efter att övriga låtar spelats in.
Ojämnt, upp och ner. Helena Josefsson kan ibland sjunga lite kantigt och tungtungat. Men som ett första jazzförsök – mycket lovvärt!

Annonser