SE-Quartet

Dela den här recensionen:

Musiken på Going north, den tredje skivan med SE-Quartet, pekar ut mot världen. Den genomsyras av idén om humanitet och förlåtelse, av medkänsla och solidaritet. Hur gör man det i instrumental form?
Den enklaste metoden är naturligtvis den programmusikaliska. En titel som The power of forgiveness talar för sig själv. Om man dessutom vet att den skrivits för en radiogudstjänst med Desmond Tutu faller bitarna på plats. Men finns det något i själva uttrycket som pekar i den riktningen? Där finns ingen aggressiv attack, improvisationen är stillsam, musiken är eftertänksam. Kan det i sig ge en riktning för förståelsen?
Ett stycke som Vilhelmina-Storuman utvecklas på oväntat sätt. Efter en melodislinga på sopransax av David Ehrlin följer korthuggna fraser på piano och sax innan en friare improvisation tar över. Det är en idé som spränger gränserna, kanske som de flyktingar norrut som albumet är tillägnat? Frågan om hur instrumentalmusiken uttrycker externa idéer kan diskuteras i oändlighet. SE-Quartet ger i vilket fall ett vackert exempel på hur stilblandningar, impulser från olika traditioner och plötsliga stötar från en didgeridoo samverkar till ett integrerat – och integrativt – uttryck som understryker de idémässiga riktningar som titlarna på flera av skivans låtar pekar ut.
Det är musik som övertygar, både som renodlad, musikalisk form och som förmedlare av ett ideal. Ordet ”budskapsjazz” syftade ursprungligen på bebop som tagit starkare intryck av andra afrikansk-amerikanska stilar, men även musik grundad i en skandinavisk jazztradition som tar upp andra former i ett tydligt syfte kan kanske kvalificera sig för ordet.