Skivrecension

Go dig my grave
Norsk musikmagiker

Susanna

Go dig my grave

Skivbolag: SusannaSonata
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 28 feb 2018

Dela den här recensionen:

Norska Susanna Wallumrød känner vi igen från flera musikaliska skepnader. Susanna and The Magical Orchestra har det bland annat stått på skivor och konsertaffischer. Inhemska skivetiketter som Rune Grammofon och Grappa Musikkforlag har släppt plattor med denna originella artist, men sedan 2011 satsar hon på sitt eget bolag SusannaSonata. Hon har samarbetat med indieskägget Bonnie ”Prince” Billy – vars senaste album är hans fullängdsversion av Susannas skiva Sonata mix från 2007 – och med en annan omsusad norska: Jenny Hval. Susanna har även tonsatt den modernistiska lyrikern Gunvor Hofmo på skiva.
Själv landar Susanna i närheten av Shirley Collins, Polly Harvey, Ane Brun, Stina Nordenstam och Anna von Hausswolff  – samtidigt. Folkmusikaliska stråk möter sparsmakad elektronisk inramning. Musik som gjord för nattliga stunder; balsam som går under huden utan skadliga bisatser men ändå med tillbörlig scrub-effekt.
Tidigare har Susanna blivit känd för sina personliga tolkningar av signerade Joy Division, AC/DC, Thin Lizzy, Dolly Parton och Abba. Den här gången tolkar hon den traditionella folksången Go dig my grave, som Jean Ritchie gjort en knäckande bra version av på en gammal Folkways-platta, och som får sätta tonen och även namnge hela albumet. Susanna gör den tragiska balladen på sitt eget vis, och det är bara att kapitulera.
Go dig my grave är aningen mer lätt att smälta än 2016 års hela 22 spår långa album Triangle, en skiva Susanna själv beskrivit som ”soul music for lost souls”. Här är det snarare folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk, för att tala med bob hund. Susanna tar sig an traditionella engelska och amerikanska folksånger (Elizabeth Cotten!) men också Lou Reed, engelske barockkompositören Henry Purcell – och så förstås Susannas allt annat än ”unknown pleasure”: Joy Division. Ett egenhändigt tonsatt Charles Baudelaire-poem skänker färg åt blombuketten; inget ont i det.
Tuva Syversten trakterar fiolen, Ida Hidle dragspelet och den ECM-bekanta schweiziskan Giovanna Passi bistår med musikalisk magi medelst harpa. Go dig Susanna’s record.


Fler recensioner

Annonser