Thomas Gunillasson

Dela den här recensionen:

Thomas Gunillasson (från bland annat Militanta Jazzmusiker och The Dora Steins) ville bygga ett Glashus. Ett Glashus där ljud studsade i alla möjliga färger och bildade roliga och oroliga mönster där till och med jojk kunde gömma sig mellan ylande, distade och plinkande gitarrspel. För att få detta hus med skott- och splitterfritt glas krävdes Johan Björklunds drivande och outtröttliga trummor, Johannes Lundbergs bas som aldrig hinner svalna mellan fönsterkarmarna, och så svävande långt uppe bland takstomme och spindelväv: Thomas Backmans sax och klarinett.
Sedan tog Gunillasson fram sina gitarrer, sitt keyboard och sin dator och byggde sitt Glashus med lager på lager av copy/paste och loopar.
Och så står det där – debutalbumet – ett doommetalpostrockelectrojazzigt ljudlandskap som låter som ett metalband inspirerat av Midaircondo. Där Vårstenar hittats i spagettiwestern. Där allt ljud till slut tajtas till än mer och prismas ihop till låten Darsi, och sedan klingar ut i regnbågens åttonde magiska färg.
Lennarrrt Olausson