Horse Orchestra

Dela den här recensionen:

Andra albumet med septetten Horse Orchestra heter Four letter word. Genom hela albumet tänker jag: Bond. Speciellt filmen Leva och låta dö från 1973. Four letter word startar någonstans där utanför Fillet of Soul-restaurangen i New Orleans, men Horse Orchestra fortsätter, likt Bond, att i rasande tempo utforska hela världen. Det är ofta fullt kaos, ja kakafoni är nog rätt ord här. Och när resandet, och en sydeuropeisk begravning, är över blir det filmmusik av James Last. Och så är det åter morgon. Klockan är sju. Orden, hästarna och världen är helt i sin ordning.
Vilka är då de musikaliska riddarna i Horse Orchestra? Ja, de är väl snarare vikingar, då de härstammar från de flesta nordiska länderna. Den vanligaste träffpunkten för nordiska musiker som inte är rädda för att kasta sig in i det outforskade och mixa och ge allt vad instrumenten håller är Rytmiska musikkonservatoriet i Köpenhamn. Här studerade även pianisten Jeppe Zeeberg, basisten Nicolai Kaas Claesson, batteristen Rune Lohse – alla från Danmark. Från Norge, men numera bosatta på danska sidan av Øresund, Erik Kimestad med sin trumpet och Kristian Tangvik med sin tuba. Även islänningen och saxofonisten Ingimar Andersen bor numera i Danmark. Petter Hängsel med sin trombon, som vi hört i både Perssons Sexa och Nezelhorns In An Elephant String, men som nu mest håller på med sitt 8-bitars projekt Halectron, är från, och kvar i, Malmö.
Jag, liksom Bond, överlevde och blickar tillbaka på en något stökig men väldigt intressant resa som vi inte ville varit utan.