Rotem Sivan Trio

Dela den här recensionen:

Titeln på skivan lovar mycket känslor, tänker jag. Och visst handlar musik i hög utsträckning om känslor, den måste beröra för att bli relevant. Lite förvånande då att musiken är rätt jämn i humöret och mer bjuder intellektuell stimulans. I pressmaterialet nämns Rotem Sivan som en av de blivande stilbildarna på gitarren. Men det vete sjutton, för att nå upp till storheter som Pat Metheny eller John Scofield måste han utveckla en större personlighet. Här är det många fina idéeer och han övertygar inte minst i ett lyriskt uppbrutet triospel, där instrumenten tillsammans skapar stämningar. I de låtarna finns bra spänning, som också känns personlig.
I en del av de andra låtarna möter vi rätt typisk jazz med långa vinkliga solon, där jag hade önskat lite mer personlighet. Det är inte dåligt, utmärkt samspel utmärker hela skivan, som också är inspelad live i studion med en mindre publik närvarande. Lite som ett fint jamset på en jazzklubb. Hälften en bra dag på jobbet, varken mer eller mindre, andra hälften glimmar till och når längre.