Whatclub

Dela den här recensionen:

Bara tre fingrar! När man pratar om Django Reinhardt är det ofta svårt att komma ifrån det faktum att han endast hade tre fungerande fingrar på vänsterhanden, och att han trots det räknas till en av jazzens främsta virtuoser. Det här faktumet har sannolikt också bidragit till den något osunda kulturen bland Djangos efterföljare, där fokus snarare har legat på just virtuositet än på att skapa musik. ”Om han var så snabb med tre fingrar, hur snabb borde inte jag vara med fem?”, tycks tankesättet se ut.
Då är åländska Whatclub ett välkommet undantag. Åtminstone förefaller det inte som om antalet toner per sekund är deras främsta mål, utan som att de faktiskt bryr sig mer om sväng, värme och spelglädje – de saker som gör Djangos musik så tilltalande.
Att deras insatser inte går att jämföra med originalet är en annan sak. Att Whatclub har hjärtat på rätt plats betyder desto mer – och visst svänger det.

Kjell Dahl skriver:

31 dec 2014 kl. 02:41

Bra uppfattning av recensenten!

Svara

Curt Quarnström skriver:

2 jan 2015 kl. 06:11

Heja Whatclub!!!

Svara