Maria Faust

Dela den här recensionen:

Den estländska, Danmarksbaserade saxofonisten Maria Faust har gjort flera intressanta skivor med olika band och inriktningar. De estländska rötterna finns där ibland, liksom konstmusik och kyrkomusik, men i huvudsak är det i jazztraditionen hon befinner sig. Den nya trion med Tim Dahl (elbas) och Weasel Walter (trummor) är av hårdare karaktär än det jag hört med henne tidigare. De amerikanska musikerna har en lång historia i olika konstellationer, frijazz, men även rock och punk, de har till exempel kompat no wave-legenden Lydia Lunch.

I det hårdare trioformatet tar tonsättaren Maria Faust ett steg tillbaka. Hon spelar rätt bra, friskt och yvigt utan att släppa fotfästet helt, men det saknas dynamik och Dahl och Walter kör på utan finess. Mullrande elbas kan fungera i den här typen av sammanpressad frijazz, men jag blir i det här fallet mest irriterad, längtar efter ett luftigare, öppnare sound. Det finns några vattenhål, med ett mer reflekterande sound, som näst sista låten Gone modern harvest, men i stort är skivan en besvikelse.