Pombo

Dela den här recensionen:

Sverige kryllar av fina improvisationssångerskor och Marie Hanssen Sjåvik är en av dem. Att hon råkar vara norska men levererar texter på svenska med så mycket känsla är bara grädden på moset. Hanssen Sjåvik sjunger om de trista typerna på Stureplan, om vackra marknader som förstörs av ”fredsbevarande” bomber, borgarklassens diskreta charm à la Luis Buñuel och mycket mer. Ibland stämmer andra bandmedlemmar in i sången, basisten Gus Loxbo sjunger sin egen text på Natten, och det är fint och framförallt mänskligt. Vi har på så vis frigjort oss från It could happen to you, My funny valentine och många andra vaga och ganska inaktuella textsnuttar inom improvisationsmusiken. Musiken på Pombos nya skiva låter som frijazz, pop, John Zorns Naked city och vi hör på kompositionen Stureplan ett stänk toner som tycks hämta inspiration från Monks Well you needn’t. Anna Högberg på sax spelar musikaliska meningar med vilja och utan konstigheter. En djuplodande, kommunikativ och intensiv skiva av Pombo.