Talabarte

Dela den här recensionen:

n tid när “fake news” är nyheter i sig, hämtar den galiciska folktrion Talabarte (= axelbehäng) inspiration från just falskheter, vandringssägner, myter och konspirationsteorier, till sitt nya, andra album, Fake.
Var månlandningen filmad i Nevadaöknen? Vad hände egentligen i Roswel 1947? Dog Hitler verkligen i bunkern, eller var det honom en dagarbetare såg i klostret Samos, i Galicien, sommaren 1945? Är mannen som kallar sig Paul McCartney verkligen den han utger sig för att vara, eller är han egentligen en kanadensare vid namn William Campbell, som tog Pauls plats efter dennes död 1966?
Dessa är fyra av de tolv berättelser, en för varje spår på skivan, som presenteras i den läckert designade, inbunda boken som cd:n kommer i. Både på gallego och engelska.
Generellt sett finns det inget i musiken som antyder någon riktig anknytning till berättelserna. Det är i stället de galiciska rytmerna och danserna som står i centrum, med en del andra inslag därtill: muiñeira, trullada, tarantella, mazurka, schottis, milonga, polska …
Trions medlemmar, Kin García (ståbas), Quim Farinha (fiol, övertonsflöjt) och Pedro Pascual (dragspel) är alla rutinerade musiker. De bildade Talabarte när de konstaterade ett gemensamt intresse för akustisk musik med rötter, improvisation, surrealism och äventyrslusta. Allt detta finns närvarande i deras musik.
Melodier och ackord vävs samman i flödande vävar som kan förändra stil och riktning tvärsnabbt. Från romantiskt folktema till rivig jazzvals, till tonerna från en förnäm kaféorkester på 1920-talet. Man leker ständigt med melodi, kontrapunkt och harmoni. Och soundet är stort. Större än man skulle tro från en liten trio.