Skivrecension

Face the music
(Jazz)singer-songwriter Lira Gillar

Sinne Eeg

Face the music

Skivbolag: Stunt/Naxos
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 9 jun 2014

Dela den här recensionen:

Danskan Sinne Eegs nya album är tvådelat. Hon visar dels hur skicklig hon blivit på att hantera ord, melodier och rytmer som en kombinerad skådespelare och musiker (alltså det som brukar kallas frasering).
Standardlåtarna – som What a little moonlight can do (här en chachacha), Somewhere (svänger mest i de stilla, tysta pauserna), Let’s face the music and dance (skuttar flörtigt och lekfullt) och Caravan (där hon endast ackompanjeras av basisten Thomas Fonnesbæk och rytmen lunkar, långsamt och som i snabbare skritt, likt en kamel genom öknen).
Låtar jag hört hundra gånger och hon går aldrig utanför jazzstängslet. Så jag borde göra som jag brukar = muttra. Men Sinne Eeg sjunger så personligt, så pånyttfött och fräscht att jag tvärtom hurrar. Hör bara hur hon ny-scatsjunger ordlöst på sitt eget sätt – ja, innoverar både toner och rytmer.
Dels – och inte minst – visar Sinne Eeg att hon blivit en allt bättre (jazz)singer-songwriter. Här finns flera starka låtar – min favorit är den så vackra, sorgsna balladen The best I ever had men också High up in the sky, New Horizons med flera – som hon skrivit själv eller delskrivit. Vackert utmejslade melodier som både kunde vara amerikanska standards och bli moderna pophits.
Och hon sjunger ännu mer personligt och bättre när hon själv gjort låten. Det blir en mer intim närhet mellan rösten-melodin-orden-rytmerna. Också medmusikerna – oftast trion Jacob Christoffersen, piano, Morten Ramsbøl, bas, och Morten Lund, trummor – bidrar förstås till att det här kan vara Sinne Eegs bästa album. De både driver på och tar lagom eget utrymme.


Fler recensioner

Annonser