Dimitris Mystakidis

Dela den här recensionen:

Bouzouki är instrumentet som länge kännetecknat rebetikomusiken. Det är det soundet som tränger igenom mest. Men det den fantastiske gitarristen Dimitris Mystakidis vill visa är att det går lika bra – eller bättre i hans ögon/öron – att låta gitarrer göra grovjobbet. Så bra det låter! Han spelar underbart rakt och tydligt och har valt bästa tänkbara medmusikanter. Sexton sånger från efterkrigstiden 1946-1962 med välkända grekiska sångare vid mikrofonen, en för varje sång. Vid sidan av ett par Django Reinhardt-liknande stompiga jazziga nummer är det härlig vemodig finstämd rebetiko rakt igenom. Mystakidis gör en verklig kulturgärning när han plockar fram de här låtarna ur arkiven och nyinspelar dem på bästa sätt. Det är inte första gången han gör det, men det har gått 16 år sedan sist. Esperanto är en mycket fin skiva som gör mig på gott humör. Tycker mycket om bouzouki, men visst – det går lika bra med gitarr!