Ellen ”La Loba” Pontara

Dela den här recensionen:

Ellen Pontara presenterades för en större publik i förra numret av Lira, men hon har funnits med i flamencosvängen i ett par decennier nu. Jag hörde henne sjunga första gången för ungefär tolv år sedan och mycket har hänt med hennes då mer trevande sång. Ellens röst har liksom ett lovande vin nu mognat till en säker och uttrycksfull musikalisk identitet som kan bära flamencons krävande sånglinjer. Och när hon som här backas upp av Erik Steens starka, fantasifulla och samtidigt känsliga gitarrspel så blir resultatet lysande.
Fredrik Gille och Valter Kinbom förstärker ryggraden i produktionen ytterligare med percussion och klapp. Materialet har Pontara och Steen arbetat fram tillsammans och de har samarbetat i många sammanhang tidigare genom åren så de känner varandra väl. Alla dessa faktorer medverkar förstås till att skivan blir ett starkt manifest för, framför allt Ellens sång. Med långsamma processer (som en flamencorösts mognad) måste man ibland stanna upp och markera: ”Detta är jag, här befinner jag mig!” Det är just vad Ellen gör med denna spännande skiva!