Fire! Orchestra

Dela den här recensionen:

Enter i fyra satser börjar med en enkel figur som upprepas och växer med mäktig envishet. Ett långsamt pulserande, avbrutet av friare passager där röster och enskilda instrument tar plats. Sedan sluts musiken på samma sätt en knapp timme senare. 28 av våra skickligaste och mest uppfinningsrika musiker satsar stort under ledning av Mats Gustafsson. Många starka viljor och dito personligheter och ändå är kollektivet starkare. Musiken både blytung och luftig, spänstig och dynamisk.
Mariam Wallentins röst rör sig någonstans mellan Janis Joplin och Patti Waters (ett primalskri från det amerikanska jazzavantgardet på 60-talet). Träblåset från altsax till bassax och det mörka men glimrande brasset klingar ostoppbart som en bubblande lavaström, och inte helt förutsägbart.
Bland föregångare finns tenoristen Archie Shepps Attica Blues Band från slutet av 70-talet och några av basisten William Parkers storband trettio år senare. De låter inte lika, men jag hör en musikalisk samsyn, en liknande kraft. Enade ljuder upprepade soulfraser, tung rockpuls och skarpt skuren improvisationskonst. Elektroniken och rösterna gör såriga snitt i den böljande musikmassan, skakar om lyssnaren om hen lutar sig tillbaka och sluter ögonen. Detta är ingen drömmusik, den vill ett uppvaknande.