Jeanette Åkerlund

Dela den här recensionen:

Jeanette Åkerlund har hållit på ett tag i musik-Sverige. Hon har sjungit i körer, i band, som duo och i andra konstellationer. Sedan ungefär sex år är hon ena halvan av duon Raspberry Blue (den andra halvan är John Ahlvlinder). Nu tar hon första steget mot fullfjädrad soloartist genom att släppa debutalbumet En egen plats.
Skivan har beskrivits som country-visrock på både svenska och engelska. Själv tycker jag att det mest låter som schlager i samma anda som exempelvis Sonja Aldén. Dessutom av samma höga kvalitet som hos Aldén. Det vore inte underligt om vi får se Jeanette Åkerlund tävla i någon melodifestival längre fram.
Åkerlund skriver på sin hemsida att kyrkan tidigt blev den plats där hon fick uppmuntran och möjlighet att utveckla sitt stora intresse för sång och musik. Det märks och några av de bästa låtarna på skivan, som Stark och Alva Maria har ett andligt tema.
På skivan gör hon låtar på både engelska och svenska. Det ger albumet ett lite spretigt intryck. Speciellt när de svenska låtarna är överlägsna de engelska. På svenska har Åkerlund hittat en egen nisch, men på engelska blir det dessvärre lite tråkigt och anonymt. Jag hoppas att hon i framtiden lägger de engelska låtarna på hyllan och satsar på svenskan. Jag hör gärna mer låtar i samma stil som En egen plats och Två rum. Hur som helst är jag övertygad om att det kommer att komma fler album av Åkerlund. Jag hoppas verkligen det, för detta är en mycket trivsam skiva. Speciellt då den svenskspråkiga delen.