Hannah Svensson

Dela den här recensionen:

Hannah Svensson besegrar mig. Redan i inledande What a little lovelight can do låter det som om hon kämpar allt hon orkar och förmår med både melodin och rytmen för att ta sig ur den jazzmusikaliska buren, förändrar rösten och sjunger på alla sätt hon kan komma på inom den bestämda formen. Förgäves. Musiken håller henne i alltför strama tyglar. Fast hon kämpar lika bra som hon sjunger.
Hannah är en av de bästa av Sveriges många nya jazzsångerskor och Ewan Svensson, hennes pappa, en fenomenal jazzgitarrist. Jan Lundgren spelar som alltid flinkt och skickligt på pianot. Också Morten Runsbøl, kontrabas, och Kristian Leth, trummor, jazzmusicerar omväxlande och bra. Ja, hela albumet låter bra. Ändå är frågan: Varför? Med tillägget: Ännu en gång …
Albumet Each little moment innehåller en rad standards eller evergreens – Is you is or is you ain’t my baby, My foolish heart, Lover come back to me, I got rhythm med flera – som framförs i jazztraditionen. Tidlöst eller daterat, välj själv. Jazz där varje ton blickar bakåt med skygglappar för nu- och framtiden. En motsvarighet till rockens coverband (om än ett bra).
Far och dotter, alltså Ewan och Hannah Svensson, gjorde för något år sen albumet Two generations. En blandning av egna låtar och standards, endast elgitarr och sång. Albumet finns på Spotify så gå in och lyssna – och jämför. Det räcker med att höra förstaspåret, Love for sale, för att förstå hur spännande, personligt och annorlunda en jazzstandard faktiskt kan framföras. Också.