Sodamusic

Dela den här recensionen:

Givetvis finns det en hel del genomarrangerad jazz, men ändå måste improvisationen sägas vara jazzens själva livsluft. Det är något Amazonas tar fäste på, att så att säga ha så lite fäste som möjligt. Med öppna sinnen ska vad som helst kunna hända. Bandnamnet är i sammanhanget välfunnet, musiken är som att färdas i en djungel där man inte på förhand vet om stigen är framkomlig eller om det krävs machete eller kanot för att ta sig fram. Ömsom äventyrligt där gruppen inte väjer för okänd mark och ömsom lugnet i funna stigar – lite där hittar man spänningen hos gruppen.
Elbasen spelad av Annika Törnqvist och Anders Kjellbergs trummor bildar stommen över vilket de båda blåsarna – Thomas Gustafsson på sopransax och Biggi Vinkeloe på altsax och flöjt – väver melodier. Ibland vävs melodierna ihop nära varandra, liksom musikerna gjorde i jazzens barndom, där melodierna står i centrum. Ibland är det närmare frijazzen och musiken vävs mer runt känslor och stämningar. Mycket fint samspel bjuder kvartetten på, med utrymme för vars och ens egna uttryck.