Per Störby Jutbring

Dela den här recensionen:

Det är inte helt lätt att hitta själva musikern och artisten Per Störby Jutbring på internet. I oktober Presley-vigdes han nämligen med sin älskade Cindy Lauper-lookalike Kitty Jutbring, radiopratare sångerska med mera, och time after time kommer det upp sökträffar om deras äktenskap, hem och föräldraskap. Det senare har paret till och med en podd om via tidningen Mama.
Att vara gift med en kändis gör lätt att du hamnar i medieskugga. Men för varje Finest-foto finns en musikalisk motsvarighet. Tidigare är den produktive och mångfacetterade Per Störby mest känd som bandoneonisten i New Tide Orquesta. I grunden är han dock pianist, en gång klasskamrat till Jacob Karlzon och Mathias Landaeus på Skurups folkhögskola. Han har gjort teatermusik, electropoplåtar och musik till Searching for Sugarman. Vid fjolårets Manifestgala vann han titeln Årets kompositör.
Efter utflykter i allt från barockmusik till världsmusik har han nu hamnat här, i en musik där blott pianot talar. Melodiskt och minimalistiskt, meditativt och melankoliskt. Vintrigt, om du så vill. Ibland är flygeln preparerad, ibland ekologisk. På några sparsamma intermezzon dyker det upp cello och viola. Det är en musik dömd att leva i medieskugga. Men som vi alla vet kan ljuset inte existera utan skugga. I Per Störby Jutbrings delikata musikstycken finns fler nyanser än till och med i fruns frisyr.