Melomatic ­Orchestra

Dela den här recensionen:

Finländska Melomatic Orchestra debuterar med ett album som än så länge endast finns i digital form; kanske kommer det en lp så småningom. Gruppens musik är lätt melankolisk, eftertänksam, men även med en förtätad intensitet där olika skikt av mening fogas till varandra i en vacker rörelse.
Trumpetaren Rickard Slotte och tenoristen Jonas Rintala bildar frontlinjen. Ofta ger en rytmisk figur den musikaliska startpunkten. En trumpetlinje kommenterar, eller så lägger Slotte och Rintala grunden med elegant och avklarnat ensemblespel. Patrick Wingrens piano ligger gärna i en friare position mellan blåsarna och rytmsektionen Johnny Åman och Erik Lillkung.
Det är musik som går rakt in i en modernistisk tradition från femtio- och sextiotalen. Miles Davis och Art Farmer kan skönjas som Slottes läromästare. Den akustiska Herbie Hancock sätter spår hos Wingren, och Rintala blåser gärna med en Rollinsk fyllighet. Men det är hållpunkter i traditionen. Utifrån dem skapar Melomatic Orchestra något eget och djupt suggestivt.