Hayden Powell

Dela den här recensionen:

Fyra år efter debuten med The Attic, väljer brittisk-norske trumpetaren Hayden Powell nu att ge ut ett dubbelalbum som sitt tredje släpp. Och återigen visar han att han är en utmärkt trumpetare. Spelstilen kan alltjämt beskrivas som intelligent, utan att bli intellektuell – och som konstant engagerande. På den första av skivorna hör vi Powell med sin trio; en väl sammansatt enhet. Resultatet är inte oväntat lyckat – om än inte i samma klass som föregångaren Roots and Stems (som var riktigt bra).
Andra skivan är däremot något helt annat. Här framträder Powell ensam, uppbackad enbart av diverse egna pålägg. Han experimenterar med olika tekniker och effekter, laborerar med enkel tematik och använder suggestion som grepp för att vagga lyssnaren in i en allt djupare hypnos. Musiken tränger på långt ner i medvetandet, och Powells inre dialog blir snart din egen. Enkelt uttryckt är den första skivan alltså en mer extrovert affär, medan den andra blickar inåt. Beroende på vilket humör man är, kan man med fördel lyssna till båda delar av detta senaste bidrag från Hayden Powell.