Johan Moir Ensemble

Dela den här recensionen:

Improvisation är basen. Experimentell är ledordet. Platsen för möten är Göteborg på Högskolan för scen och musik. I ett av dessa deltog basisten Johan Moir, pianisten Naoko Sakata, trummisen Carl-Johan Groth, saxofonisten Malin Wättring och vokalisten Casey Moir. Detta möte mynnade ut i Johan Moir Ensemble som när löven börjar byta färg 2015 släpper vinylen Chasing Shadows, ett experimentellt improvisationsalbum med doft av Göteborg. 
Första spåret är Like a Film / One Year Of Waiting, där Sakata börjar lite försiktigt med en lågmäld pianomatta över vilken Wättrings saxofon svävar fram. Från havet rullar ett muller från Groths trummor och Johans bas in, och det toppas av Caseys röstakrobatik. Det känns som en höststorm är på ingång. Ute bland skären leker måsarna, men här vid högtalarna där jag tagit skydd för vinden får jag sällskap av några kuttrande duvor … På Grief, där Groths spelande för mina tankar till Michala Østergaard-Nielsens gästspel hos Midaircondo för några år sedan, ges stort utrymme för Caseys sång. 
Chasing Shadows slutar lite som det började. Men på Wings of Gold / Emptiness är det Groth som startar lite försiktigt medan Caseys stämma svävar över trummattan. Vingarna av guld fälls sakta ut, liksom för att känna om vinden är den rätta. När alla fjädrarna (läs: instrumenten) kommit till rätta kastar vi oss ut från klippan och störtdyker mot havet. Vi virvlar med Groths trumvindar rakt ut i tomheten som uppstår när B-sidan nått sitt slut och allt som återstår är knastret från vinylen som tycker att det är dags att föra hem armen … Jag börjar om.