! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Gitarrhyllning till pianomäster.

The Michael Blum Quartet

Chasin’ Oscar – a tribute to Oscar Peterson

Skivbolag: Michael Blum Music
Recenserad av: Ulf Johanson
Publicerad: 23 jun 2016

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Under en tretimmars bilresa intensivlyssnar den unge gitarristen Michael Blum på pianovirtuosen Oscar Petersons We get requests från 1964, med basisten Ray Brown och trummisen Ed Thigpen. Det är vad som behövs för att frigöra Blums redan stora intresse för Petersons stilbredd och gränslösa spel. Tillsammans med sin mentor, basisten Jim Stinnett, lägger han upp ett träningsprogram som bland annat inkluderar en komplett instudering av Oscar Petersons solo i titelspåret från Tristeza (1970).
Den här plattan är det ytterst njutbara resultatet av Blums hängivna botaniserande i mästarens spår, nio spår som kommit att förknippas med Peterson (som ju också arbetade med många gitarrister i bandet, Herb Ellis, Joe Pass, Ulf Wakenius med flera).
Michael Blum har en fin ton och den teknik som krävs för att till exempel ge sig på Oscar Petersons vackra Nightingale, som inleder skivan. (Den finns för övrigt på den platta Peterson gjorde med orkesterledaren Nelson Riddle 1963.) Blum har, som för att pröva sig själv, skruvat upp tempot en hel del, och gör den till en snabb latindoftande pärla.
Blums lyckas behålla sin fina kontroll och melodiska stil också i snabba tempon, laddar i stort sett varje fras med karaktär och växlar lätt mellan hårt och mjukt, boppigt och bluesigt.
En parallellyssning på Petersons pianoversioner rekommenderas. Blum sjunger förresten också på ett par spår, inte oävet alls.

Annonser