Ellen Andrea Wang

Dela den här recensionen:

Norska basisten, sångerskan och kompositören Ellen Andrea Wang har en bakgrund inom jazz, men på nya trioplattan drar låtarna i stället mer åt pophållet, men med ett ruggigt driv. Wangs kontrabasspel är ofta funkigt synkopmättat, för att i andra passager bli betydligt mer glest och melodiskt. Erland Dahlen svänger rejält bakom sina trummor, och med stor kreativitet och dynamik får han fram en stor tonpalett, samtidigt som han lägger på ordentlig tyngd när det passar. Bakom klaviaturerna sitter Andreas Ulvo, som spelar såväl skimrande flygel som studsigt rhodes och skruvar fram aviga syntljud.
Bandledarens sång är det som i första hand ger musiken en popkänsla, och ibland lägger hon körackord och effekter på enskilda fraser, men detta är mycket säregen musik som inte håller sig inom några vanliga genreramar. Efter att ha sett bandet i en lysande konsert i våras var jag vid en första lyssning på skivan lite besviken över att mycket av improvisationselementet från spelningen saknas, men när jag väl vant mig vid det växer plattan till sig med råge. I själva verket är den riktigt fin, och jag hade gärna hört mer än en dryg halvtimme.