Mats Edén med flera

Dela den här recensionen:

Den musikaliska bredden hos Mats Edén går långt utanför det skapande låtspel som vi mest känner honom för. Ofta med fördjupning i den företrädesvis västsvenska folkmusik med ett intensivt frodigt speldriv som också finner sin motsvarighet i hans ofta spelade låtar från de norska trakter där han är inskolad. I de olika samspel och konstellationer han framträder, längst och främst i Groupa, gör han ofta spännande utvikningar från sin folkmusikaliska bas. Hans förutsättningar att gå utöver gränserna för det invanda leder honom alltid vidare.
På sin nya skiva under ett äppelblommande hägn får hans konstmusikaliska komponerande det stora utrymmet, där musikvänner inom den samtida konstmusiken framför verk skrivna direkt för dem. Det finns i botten av de fem längre komponerade verken givetvis en folkmusikalisk källåder som ger grundfärgen. Och mellan dessa längre verk, några uppåt tjugo minuter långa, spelar Mats Edén solo i korta intensiva stycken på violin och viola d’amore i den norska förtrollande gorlausstämningen.
Waldeleken är en längre svit som spelas på solocello av Hege Waldeland med en mörk magisk klang som utvecklar cellons kärva egenskaper i en folklig kontext. Ett kortare cellostycke, Memento nr 2, spelas av Mattias Rodrick där en loopmaskin står för den andra stämman i ett rytmiskt framväxande stycke. På skivan finns även några orkesterverk där de olika instrumenten samspelar i en mycket välskriven och varierad musik. Den konstmusik Mats Edén skriver har en spännvidd som gör den angelägen och speciell då den öppnar sig i många riktningar.