Wadada Leo Smith

Dela den här recensionen:

Mörk och djup och fylld av drömmar, även mardrömmar, flyter floden Mississippi obevekligt mot sin mynning. En möjlighet att resa bort, resa hem, transportera varor och tankar längs. Och att dumpa svarta kroppar i. Trumpetaren och kompositören Wadada Leo Smith, född 1941 i delstaten Mississippi, har åstadkommit ett majestätiskt epos till sin grupp Golden Quintet, sex stycken på två cd med över nittiosex minuter musik.
The Mississippi River är det längsta och centrala stycket i sviten, men floden är ingen nationalpark, inte staden New Orleans heller, eller Eileen Jackson Southern, musikforskaren som blev den första kvinnliga afro-amerikanska professorn på Harvard. Wadada Leo Smith omfattar mer än bara parkerna och de tre förstnämnda spelar – liksom idén med dessa nationalparker, väldiga landområden undantagna privatisering och tillgängliga för alla – en avgörande roll i berättelsen om USA. Kanske kan man prata om Amerikas nationalarv.
Musiken är långsam, mäktig och ändå utan brådska, ingen pratar i munnen på någon annan och alla ges tid. Tonerna är både nedskrivna och improviserade med olika frihetsgrader, inte så långt från melodiskt klingande nutida musik, men ändå omisskännlig modern jazz. Historien och nuet vandrar sida vid sida.
Kvintettens medlemmar har med ett undantag arbetat länge tillsammans och har erfarenheter från många håll. Anthony Davis är även en känd klassisk pianist och kompositör, John Lindberg på basfiol har spelat med Anthony Braxton och är en av grundarna av String Trio of New York, och Pheeroan akLaff på trummor har spelat med många av de stora inom den nya amerikanska jazzen, som Cecil Taylor och Henry Threadgill. Nytillkomna Ashley Walters på cello och med en fot i nutida musik breddar paletten. Alla spelar med kontroll, dramatiskt när så krävs, och producerar oväntade gnistregn och rullande tonsjok som lyser upp färden. Mästarmusikanter.