Spjärnsvallet

Dela den här recensionen:

Musikernas bakgrunder i den nya 1960-talsjazzen fylldes på med starka intryck från resor och musikstudier i Västafrika, Indien och Europa bortom Norden, plus en dos rockdriv. Spjärnsvallet var tidigt ute, som kvartett fanns de bara ett år fram till hösten 1975, men de skapade en av proggrörelsens mindre kända pärlor.
Startpunkten är låten Innocence, gjord i New York 1973. Den finns med här. Annars är nästan allt material på nya cd:n inspelat samtidigt som lp:n, delar av musiken fanns med redan på den. Låten Pojkarna har nu fått sitt mjuksvängande Abdullah Ibrahim-slut och tillkomna Jungle lutar sig mot en taggad Ornette Coleman.
Den nyinspelade och femton minuter långa Again är en hyllning till Kjell Westling, en av musikrörelsens mest mångsidigt begåvade, som avled 2010. Again är lösare hopkommen, börjar mer eftertänksam än de äldre låtarnas optimistiska attack men avslutar cd:n med jävlaranamma och en svällande pianoversion av Don Cherrys Desireless.
Ursprungliga Spjärnsvallet bestod av Bengt Berger på olika trummor och rytminstrument, Christer Bothén på träxylofon, donso n’goni, basklarinett, tenorsax och piano, Kjell Westling på flöjter, träxylofon, basklarinett, alt- och sopraninosax och Nikke Ström på elbas.
En traditionell afrikansk låt är arrangerad för bandet, för övrigt är det mesta skrivet av Bothén. Hans kompositioner håller utmärkt och fyrtio år har inte på något sätt fått musiken att slockna.