Året är inte riktigt slut än men här kommer den – Liras traditionsenliga sammanfattning av musikåret som gått, med fokus på de skivor som släppts och gjort störst avtryck!
Jazzen tar vi oss an i en egen text och börjar här med det vi kallar folk- och rootsmusik, med fokus på Sverige och Norden.
Vi unnar oss som alltid fulla friheter, utser men rangordnar inte och lovar vare sig konsekvens eller rättvisa men väl en massa fantastisk musik att återuppleva eller upptäcka.
Hur var då 2025? Brett och brokigt kanske är en rimlig sammanfattning? I listan här nedan hittar ni allt från ”årets folk’n’roll” till ”årets sakrala”, ”årets folkjazz” till ”årets …” ja, ”landskap” faktiskt (Jämtland, hurra!).
Kan vara värt också att lyfta fram några skivor som faktiskt inte fick plats på listan – bara för att visa på konkurrensen: starka album med artister som Väsen, Groupa, Valkyrien Allstars och Dreamers’ Circus hamnade utanför, inte för att vi inte gillar dem men för att annan musik helt enkelt stal rampljuset den här gången.
I år har vi också knåpat ihop en spellista med en låt från varje album – du hittar länkar till de vanligaste tjänsterna här:
TIDAL
APPLE
SPOTIFY
Texter: Patrik Lindgren, redaktör Lira
ÅRETS TYNGSTA
Boot
Pippi
(Looptok Records)
Vi kastar oss rätt in i folkmusikens mosh-pit och förtjusas av trion Boots blytunga återkomst. Totte Mattsson, Samuel Andersson och Ola Bäckström sammanstrålar sisådär en gång i decenniet för att förenas i en sällsam urladdning där energin ömsom kastar sig över lyssnaren i form av stenhårda riff och rytmer, ömsom i ömt utmejslade melodier på luta och viola d’amore. Alldeles lysande, och vi längtar redan efter nästa platta som enligt sägnen väntas någon gång kring mitten av 2030-talet. (Missa inte reportaget i Lira #4 2025 där Totte Mattsson pratar elektronik och folkmusik.)
ÅRETS FOLKPOP
Ævestaden
Ni blomster i en åker
(Supertraditional)
Den norsk-svenska trion utsågs av Lira till ”årets crossover” redan 2023 för Solen var bättre där. Vet inte om ”årets folkpop” är en bättre benämning men haka inte upp er på det, uppföljaren är helt enkelt ett av årets album alla kategorier. Eir Vatn Strøm, Levina Storåkern och Kenneth Lien har här ytterligare förfinat sitt unika uttryck från skirt, atmosfäriska vardagsbetraktelser med kraviklyra, kantele och syntar till tyngre spår med fiolriff, mungiga och slagverk. Den som liksom undertecknad är svag för Levina Storåkerns texter och frasering måste även kolla in hennes egenartade soloalbum Månadsvill som kom i somras. (Missa inte reportaget i Lira #3 2025 om den norska nyfolkscenen.)
ÅRETS FOLK’N’ROLL
Pumpegris
Fritids
(Ta:lik)
Vi stannar kvar lite i vårt kära, nära grannland – där så mycket händer just nu (se vårt stora reportage i Lira #3 2025). Pumpegris är en bedårande kvintett med Vera Sonne i fronten, fullkomligt obrydda om genrer men med norsk traditionsmusik som självklar grundingrediens i en rått punkig mix. ”Trad indie” beskriver de sig själva på engelska, vilket inte är helt dumt påhittat. Äsch, lyssna bara!
ÅRETS SAKRALA
Fanny Källström
Tiden har sin gång
(Playing With Music)
Fanny Källström prisades redan 2023 som årets kompositör på Folk & Världsmusikgalan för den här mäktiga spelmansmässan, som äntligen gavs ut i inspelad form i vintras. Kompositionen följer den kristna mässans traditionella form och framförs av två fioler, orgel, kontrabas, solosång och kör, med tydligt folkmusikrotade teman och texter om bland annats årstidernas flöde. I en intervju i Lira berättade Källström att ”för mig handlar nog tro mer om att försöka se världen på ett vackert sätt. Det måste inte vara den kristna tron, det kan vara att tro på mänskligheten, att se det vackra och ljusa i tider som är svåra.” Musik att finna tröst i.
ÅRETS SKILDRING
Teodor Wolgers
Episod i Vikens kapell – Teodor Wolgers möter Beppe Wolgers
(PIAS)
En av årets överraskningar – den neoklassiske kompositören Teodor Wolgers högst personliga musikaliska skildring av den folkkäre farfadern Beppe Wolgers. Det lantliga Vikens kapell i Jämtland inspirerade Beppe till en diktsamling 1972, och dit for nu Teodor Wolgers för att söka fånga samma magi på nytt, på sitt högst egna sätt. Röstinspelningar varvas med instrumentala partier och gästspel av Annika Norlin, Merit Hemmingson och den lokala Frostvikskörens rörande allsång.
ÅRETS SNUSKIGASTE
Våtmark
Hängande bröst
(Gammalthea)
Blev det för pretto nu ett tag? Våtmark fixar den biffen med bravur. Snuskvisans självutnämnda banerförare lyfter fram allt under bältet och sänker ribban för vad som är offentligt framförbart till lägsta pinnhålet (jag tänkte skriva pitthålet men ångrade mig som tur var). Sandra Berggren och Nina Grigorjeva låter de ekivoka texterna stå i fokus, men kompar följsamt dessa ömma sånger på flöjt och fiol.
ÅRETS TONSATTA DIKT
Sofia Karlsson
En sång till Selma
(Supertraditional)
Vi svänger tillbaka pendeln … Att tonsätta poesi och text är en fortsatt stark trend, och medtävlare här var allt från trion Rots fina skiva Stormens vilda fuga på temat Nils Ferlin till Tania Naranjos iscensättningar av Frida Kahlos dagböcker på skivan Ojosauro. Men Sofia Karlssons sånger byggda på och kring texter av Selma Lagerlöf måste ändå sägas vara årets händelse i gebitet. Två nationalikoner som möts över seklerna på ett eftertänksamt strövtåg i trakterna kring Mårbacka. (Sofia Karlsson berättar mer om processen i en intervju i Lira #1 2025.)
ÅRETS DUO
Goodacre / Andersson
Vidd
(Gammalthea)
Det går lite i vågor vilka gruppformationer som dominerar i folkmusiken; ett tag var det mycket trior, pandemin lockade fram solokonceptet från arkivhyllorna och nu känns det som att duoformatet är hetast. John-Francis Goodacre på viola d’amore och Anna-Karin Andersson på hardingfela möts på ett dussin låtar i ett intensivt och tätt samspel rikt på undertoner och klanger. Albumtiteln är synnerligen välvald för en musik som verkligen öppnar sinnena för vidsträckta landskap och stora tidlösa rymder. ”Uttrycksfullt, elegant och svängigt” för att låna sammanfattningen av Liras recensent.
ÅRETS LANDSKAP – JÄMTLAND!
Västanvinden
Västanvinden sessions vol II – Jämtland
(Playing With Music)
På tal om landskap! Och kanske en början på en ny, stående kategori? (Nå, redan 2023 utsåg vi Hialøsa till årets skånska folkmusik och Rubinzstein/Karlsson till årets duo med Värmland.) Till årets kandidater hör Liras egen Sunniva Brynnel med temaskivan Bohuslän men trion Västanvinden är för starka med skivor om både Sörmland och Jämtland, bägge inspelade direkt till mastertejp av producent Petter Berndalen. Full närvaro, som att sitta med i studion när Albin Myrdal, Erland Westerström och Lovis Jacobsson tar sig an sina jämtska favoriter. (Västanvinden berättar mer om landskapsprojektet i Lira #4 2025.)
ÅRETS STORBAND
GAO – Göteborgs Alternativa Orkester
Sound de Göteborg
(Kakafon)
Det är fascinerande hur GAO förändrar världen med sin musik. Jag såg dem spela ett kort set häromsistens och efteråt var det som att kliva ut i ett helt annat Göteborg. Det envetet grå novemberrusket fick ge vika för en mångfald av färger, klanger och röster som bredde ut sig i rymderna. Jorge Alcaides skötebarn har vuxit från en vacker och till synes naiv idé till en alldeles fantastisk ensemble som lyckas förena de mest skilda uttryck (latinamerikansk, afrikansk och västerländsk konst- och folkmusik). Tänk om det här kan få växa vidare och bli den institution det faktiskt redan låter som, en världsmusikens motsvarighet till jazzens storband.
ÅRETS FÄRGSTARKASTE
Woodlands Bäckafall
Traditional colours
(Kakafon)
Mer färg och brokighet men med grund i primärt det keltiska fick vi via den här lyckosamma sammanslagningen av duorna Woodlands och Bäckafall. Kvartetten med Fredy Samuel Lundh, Justyna Krzyżanowska, Kristina Leesik och Hampus Grönberg på nyckelharpa, harpa, fiol och gitarr bjuder på en mustig resa bland reels och valser och sång på gaeliska, franska och engelska.
ÅRETS MIXMUSIK
Siri Karlsson & Solo Dja Kabaco
Stockholm – Ouagadougou
(Tombola Records)
Gruppen Siri Karlsson uppträder i ständigt nya former och formationer, här i ett nära samarbete med den blinde sångaren Solo Dja Kabaco och två medmusiker från Ouagadougou ivästafrikanska Burkina Faso. Utöver kärnduon Cecilia Österholm och Maria Arnqvist bidrar även Simon Svärds gitarr och inte minst lapsteel till suggestiva klanger som trotsar latituderna.
ÅRETS TIDLÖSA
Lena Willemark & Ale Möller
Nordankväden
(Supertraditional)
Om vi nyss trotsade breddgraderna så är det som att Lena Willemark, Ale Möller och gänget trotsar tidsperspektiven. 31 år efter den klassiska skivan Nordan samlar superduon en ny ensemble för att återigen väcka liv i gamla ballader och danser. Med på tidsresan har de Dan Berglund, Anna Möller, Tina Quartey, Johan Graden och så Hampus Norén med sin känsliga touch för det ljudliga stuket. (Missa inte den stora intervjun med Willemark och Möller i Lira #3 2025.)
ÅRETS COMEBACK
ODE
Hela handen
(Egen utgivning)
Det fanns flera starka kandidater till årets comeback, inte minst Draupner med sin Tretår. Men att trion med Olle Linder, Dan Knagg och Emilia Amper äntligen återförenades för ett nytt album fick en hel del hjärtan att värmas upp lite extra där ute. Dussinet år och många erfarenheter rikare sedan debuten Och hela världen den log är Hela handen en av liv och lust pulserande kavalkad av allt från en stillsam Frukostschottis till en intensiv Krypar.
ÅRETS VISA
Maud Lindström
Du får gå
(Troglodyt)
Storstilad comeback gjorde också Maud Lindström med en mer än efterlängtad uppföljare till genreklassikern Strategivisor för kärlekskritiker från 2005. Du får gå är en sju sånger nätt liten skiva som tar vid i ett slags gedigen anspråkslöshet med fyndigt formulerade vardagsreflektioner, uppväxtminnen och relationsredogörelser. Det saknades inte motkandidater inom visan med skivor från Fia Ekberg, Claes Pihl, Gunnar Källström och Axel Sondén, men ingen kan sjunga så otvunget om ”mamma på middag och svampinfektion” som Maud Lindström.
ÅRETS ROOTSREGGAE
Efia Abu & Drömbandet
Om att leva i gåvan
(Egen utgivning)
Skåne och reggae har en lång historia ihop, från Peps och Rotpuls till Svenska Akademien. Nyare på scenen är Sofia ”Efia” Abu Jacobsson från Malmö och tidigare Vinslöv, som understödd av det nogsamt hopplockade Drömbandet väcker nytt, friskt liv i genren. Starka, personliga låtar och musikaliskt piggt med trevanden åt såväl västafrikanska som nordiska folkvistoner. (Möt Efia Abu närmare i Lira #4 2025.)
ÅRETS ELECTROFOLK
Kenneth Lien & Center of the Universe
Norsk elektronisk folkemusikk
(Heilo)
Mycket Norge i år som sagt – i synnerhet när det gäller gränsöverskridandet. Multiinstrumentalisten Kenneth Lien har vi redan råkat på i Ævestaden, men här är det som duo med Jørgen Skjulstad som återfinns bakom det inte så anspråkslösa dj-namnet. Tillsammans tar de norsk traditionsmusik på en ömsint tumlande åktur där klassiska trummaskiner och syntar spelar på samma planhalva som hardingfelan och mungigan.
ÅRETS FOLKMETAL
Afargang
Andvake
(By Norse)
Och när vi ändå är inne på Norge … Jag är inget stort metalhead själv utöver en ungdomsfas på 1980-talet men reportaget om folkmetal i Liras vårnummer återväckte min fascination. Och lyssna på energin och intensiteten och den delikata tyngden när hardingspelmannen Olav Luksengård Mjelva presenterar sitt metalband Afargang för världen!
ÅRETS VOKALA FOLKMUSIK
Irmelin
Sinnenas hus
(Misgeld Music)
I andra änden av frenesispektrat finner vi årets a cappella. Trion med Eva Rune, Maria Misgeld och Karin Ericsson Back har 25 års samarbete i ryggen när de nu låter sig inspireras av koraltraditionen i Gammalsvenskby, Ukraina. Femton trösterika sånger (men inte utan skärpa) att försjunka i för att hitta ny kraft i dessa mörkertider.
ÅRETS SAMISKA
Sara Ajnnak & The Ciderhouse Rebellion
Landscape of the spirits vol 1-4
(Egen utgivning)
Sara Ajnnaks samarbete med den brittiska kammarfolk-impro-duon består egentligen av fyra kortutgåvor men kan med fördel lyssnas på som en helhet. (Vilket även brittiska Guardian valde att göra och utsåg det hela till månadens folkmusikskiva när sista delen släpptes i november.) Musiken är djupt innerlig, andlig och dramatisk, natur- och jordnära, med Ajnnaks sång och jojk, Adam Summerhayes fiol och Murray Graingers ackordeon. Starkt!
ÅRETS DEBUT
Eyra
Eyra
(Egen utgivning)
Som skivdebutant kan det vara lätt att ta till alltför stora gester och medel, att ta i lite för mycket helt enkelt. Stråktrion Eyra faller inte i den fällan utan debuterar med en åtta låtar kort liten skiva där i huvudsak egenskrivna låtar framförs i olika kombinationer av fiol, viola och hardingfela. Inga stora åthävor men synnerligen gediget och välspelat (även välinspelat) i gränslandet mellan det mer kammarfolkliga och spel till dans. Julia Bengtson, Solveig Bömer-Schulte och Evelina Eriksson har alla tre även andra projekt men tillsammans som Eyra har de skapat ett starkt fundament att stå på.
ÅRETS FOLKJAZZ
Malin Foxdal
Ingens lilla flicka
(Blue Sparrow)
Malin Foxdal firade tjugoårsjubileum som artist under året, bland annat genom att släppa den här utsökta skivan där hon varvar tonsatta dikter med tradlåtar och helt eget. Sångerna är tydligt folkmusikbottnade men inramningen ofta påtagligt jazzig med Anders Hagbergs flöjter och saxofoner som primära samtalspartner, nästan så att det blir en duettskiva mellan Foxdals kärnfulla sång och Hagbergs känsliga spel.
ÅRETS ARKIVUTGÅVA
Solo Cissokho
Solo
(Global Sonics)
Koramästaren Solo Cissokho var från Senegal men levde de sista decennierna av sitt liv i Norge och gjorde sig känd också i Sverige, inte minst med sina samarbeten med Ellika Frisell. För bara några veckor sedan släpptes den här ytterst fina inspelningen av honom, den enda kända där han spelar och sjunger helt solo. Den fångades redan 2003 av musikern och producenten Olav Torget i Sofienbergs kyrka i Oslo, men ser alltså dagens ljus först nu. Solo Cissokho gick bort 2019 och Solo blev en fin påminnelse om denne spelmans jordnära storhet.
ÅRETS MÖTE ÖVER SJÖN
Maija Kauhanen & Johannes Geworkian Hellman
Migrating
(Gammalthea)
Två Lirafavoriter som funnit varandra för ett gemensamt utforskande av musikens möjliga färdvägar. Med kantele, vevlira och sång skapar de skimrande, uppåtsträvande, till synes tyngdlösa kompositioner som sveper fram som fågelsträck över himlen. Härligt driv med mycket luft under vingarna! (Möt duon i Lira #1 2025.)
ÅRETS AMERICANA
Happy Heartaches
A place to land
(Egen utgivning)
”Bluegrassens svar på Abba” har de kallat sig, förstås med viss glimt i ögat. Och nog glimtar det överlag en del i ögonvrårna kring kvartetten Happy Heartaches, men det fina i kråksvängen är att den där undertonade humorn kombineras med inte bara kvalitet och spelskicklighet utan också en tydligt genuin kärlek till ämnet. För helt övrigt kan ju faktiskt Albin Ekman, Brita Björs, Max Tellving och Alicia Jardine utläsas ABMA, så det är inte långt borta …
ÅRETS MERSMAK
Sofia HK
I norr
(Supertraditional)
Vi avslutar med en förhoppning inför framtiden – för här vill vi ju ha mer! Sofia Hultqvist Kott har gjort sig hörd tidigare i det mer traditionellt fokuserade Kalejdoskop Trio, men här kliver hon fram i eget, poppigare namn och bjuder på en riktig lyssnarupplevelse. Kalla det pop med folkmusikalisk klangbotten, eller möjligen något tvärtomt, men lyssna och känn hur fint hon och producentduon Sara Parkman och Hampus Norén fyller dessa 21 minuter och 17 sekunder med idel innerlighet.
Vill du hänga med i allt som händer även 2026? Och se till att Lira kan fortsätta att lyfta fram all fantastisk musik som skapas lokalt och globalt? Ge dig själv en prenumeration i nyårspresent! Och: den som sov sig igenom hela 2025 kan för bara en hundring extra få våra senaste fyra utgåvor i ett tungt paket!
