Redaktionsbloggen

Ös, mer ös, och ännu mer ös

28 jan 2018

Süperstar Orkestar
Fasching, Stockholm, 27 januari 2018

I fjol fyllde Stockholms balkanbrassveteraner Süperstar Orkestar 20 år, men varför sluta fira det bara för att det blivit nytt år? Under konsertens första mellansnack beskriver de i alla fall kvällen som en fortsättning på firandet, och det tror jag ingen på det utsålda Fasching har nåt emot. Åtminstone när låtarna, som här, innebär antingen ös, mer ös eller ännu mer ös.

Bandet öppnar med tre låtar på rad skrivna av Håkan Säfvestad, en av gruppens två tenortubaister och dess huvudsaklige kompositör, däribland en hyllning till den legendariske saxofonisten Ferus Mustafov. Publiken är på partyhumör redan från start men något utrymme att dansa annat än på stället finns knappast, det är fullständigt knökfullt i större delen av lokalen. Tuborna pumpar fram synkoperade kompriff, trumpeter, klarinett och sax sprutar ur sig melodier och solon, och Erik Nilsson smattrar loss på sin bubanj – en stor tvåskinnstrumma – med rejäl fingerfärdighet.

Mitt i en låt, när publiken är i full färd med att klappa takten, slutar bandet spela och medan klappandet fortsätter byter han hastigt till trumset och spelar ett långt solo innan resten av låten fortsätter. Det gör inte precis feststämningen sämre, och vid det instrumentet stannar han sen kvar resten av första set. Direkt innan paus kommer så Čaje Šukarije, en av dessa låtar som är närmast obligatoriska inom genren, och därmed blir det även lite allsång innan vi får andas ut en stund.

Redan i andra sets första låt kommer ännu ett bländande solo av altsaxmagikern Lars Ydgren, vilket drar ordentligt med jubel. Några minuter senare går ett av bubanj-skinnen sönder, Nilsson byter på ett par sekunder åter till trumset, och när han smäller igång med ett groove lyfter jublet ett snäpp till. Om första set var ös så överträffas det med råge i det andra. I Opa vodka, ännu en Säfvestad-låt, hoppar folk så mycket att golvet bokstavligen gungar.

Det finns som sagt en del nummer som bara inte går att förbise för ett balkanbrassband, i synnerhet sådana skrivna av Goran Bregović. Mesečina dyker upp en bit in i andra set, vilket avslutas med Ederlezi och Gas Gas. Därefter kliver bandet givetvis ut i publiken och spelar de två extranumren där. Party var ordet, som sagt.

text & bild: Rasmus Klockljung


Fler recensioner

Annonser