Jens Johansson & Anders Johansson
Södra Teatern, Stockholm, 4 april
Bröderna Jens och Anders Johansson har sedan 1980-talet turnerat världen runt och levt rockstjärneliv med flera av hårdrockens stora namn, som Yngwie Malmsteen och Hammerfall. Men sedan några år tillbaka spelar de även som duo, och då är det helt andra tongångar som gäller. Deras far var nämligen pianisten Jan Johansson, vars Jazz på svenska är den mest säljande svenska jazzskivan någonsin och hamnade på plats tre när Lira i fjol utsåg de 100 viktigaste svenska folkmusikplattorna.
Och det är just Jazz på svenska som är i fokus när Jans söner nu spelar stillsam folkjazz. Jens har såklart bytt ut sina keyboards mot en flygel, och Anders gigantiska trumset från hårdrocksvärlden har ersatts med en kontrabas. De har alltså precis samma sättning som deras far och Georg Riedel hade på den ikoniska skivan.
Konserten på Södra Teatern inleds med Skänklåt från Floda, och därefter radas i stort sett alla låtarna från skivan upp under konsertens gång. I Gånglek från Älvdalen lägger Jens ett snyggt flödande pianosolo medan kontrabasen nöter fram ett ostinato, och i Visa från Järna tar Anders upp stråken och lägger dova, långa toner bakom melodin.
Vi får även höra två låtar från Jazz på ryska, bland annat den vackra och mycket långsamma Bandura. En överraskande tolkning av Ack Värmeland du sköna börjar med ett långt pianosolo innan melodin spelas med baskomp en enda gång, och därefter är den helt sonika slut.
Bröderna håller sig oftast mycket nära skivversionerna, och det är framför allt i pianosolona som de tar ut svängarna lite mer, men med ett album som så många lyssnare säkerligen kan utan och innan är det kanske inte så förvånande. Och egentligen finns det inte heller något skäl att göra om låtarna, för även för mig är Jazz på svenska en av de bästa skivor som gjorts, och att få höra den här musiken live i så nära tolkningar känns riktigt fint.
Brudmarsch efter Larshöga Jonke, Visa från Rättvik, Polska från Medelpad och andra klassiker låter helt ljuvliga, och kontrabasens varma träklang gör lyssningen än finare. Givetvis avslutas det hela med Visa från Utanmyra, innan Jens och Anders Johansson i extranumren bjuder på ännu ett par välbekanta melodier i Sinclairvisan och Merit Hemmingsons paradnummer Jämtländsk brudmarsch.
Av uppenbara skäl rör sig bröderna inte ur fläcken under konserten, så för att lyfta den visuellt fylls bakre delen av scenen oavbrutet av rök som sakta driver ut mot dem, och Södrans ljustekniker ger varje låt en egen ljussättning genom att ändra vilka färger och lampor som används. Den förblir likadan genom låten för att sedan växla, till skillnad mot under de allra flesta andra konserter. En enkel detalj måhända, men i en spelning där det inte händer något annat visuellt är detta faktiskt mycket effektfullt, och utgör ett ypperligt skött jobb.
text & bild: Rasmus Klockljung
