Redaktionsbloggen

ulf t

Liraskribenten Ulf Torstensson har avlidit

4 Apr 2017

I söndags nåddes vi på Lira av det lika oväntade som djupt sorgliga beskedet att vår medarbetare och skribent Ulf Torstensson gått bort, hastigt och oförutsett i hemmet i Krångfors, Västerbotten.

I Lira var han i första hand skivrecensent, aktiv ända sedan andra halvan av 1990-talet. Han skrev om folkmusik och rootsmusik, svensk likväl som annan – kanske helst östeuropeisk och arabisk – gärna i mixade, nydanande former men också mer traditionsbevarande.

Som skrivande person var han lika passionerad och varm som noggrann och korrekt. Kanske en slags parallell till hans yrkesroll som läkare, tänker jag i efterhand. Principfast, rakryggad och solidarisk. Om någon omständighet inte kändes rätt reagerade han direkt, sa ifrån, backade upp, tog ställning, med pondusen hos någon som har det rättrådiga tryggt i ryggmärgen.

Han gick i pension från läkaryrket nyligen men inte från Lirauppdraget. Han skrev om 3-4 skivor i varje nummer. Sällan mindre och sällan mer. Han ville inte ta på sig mer än kan kunde skriva om med rättvisa.

Lyssnade gjorde han helst i bilen, han körde mycket och långt i tjänsten. När han slutade sitt arbete fick han hitta nya rutiner för lyssnandet i vardagen. Och jag måste få citera ur en text i det kommande numret av Lira. ”Dagen jag fick Urban Turbans nya skiva hade det snöat tre decimeter, och det var med den i lurarna jag gav mig ut med slungan. Jag kom in från snöskottningen med ett stort leende, kan inte minnas att jag någonsin haft så roligt i snösvängen.”

Ulf hörde gärna av sig med tips: något han hört eller sett som vi måste kolla närmare på. Senast var från Umefolk för bara en månad sedan – där han begeistrades av Emma Ahlbergs föreställning om spelmannen Hillevi Öberg – som vi kommer att återkomma till, tack vare Ulf. Vi hade också många diskussioner om formuleringar i texter, där vi kunde bolla och vrida på en rad eller ett ordval in i det sista för att det skulle bli och kännas rätt. Där var han prestigelös, tillfreds så länge saker blev till det bättre. I sitt allra sista mejl till mig skrev han ”Vad vore jag utan en redaktör? Nu blev det mycket bättre!”. Vilket jag inte nämner för att yvas, utan för att jag aldrig svarade det jag borde men tänkte: Vad vore Lira utan såna som dig Ulf?

Våra tankar och varmaste känslor går nu till Ulfs familj, hans hustru Carin, barnen och de små barnbarnen han månade så mycket om. Jag tar mig friheten att citera Ulfs dotter ur ett privat meddelande: ”Pappa lärde mig att inte lyssna blint på auktoriteter, att man alltid måste säga ifrån när något är fel och han lärde mig kärleken till musik.”

Ulf blev bara 65 år men kommer för alltid att finnas kvar och påminna oss om hur allt hänger ihop: musiken, kärleken, det äkta och det ärliga. Att han inte finns bland oss längre är svårt att greppa.

Patrik Lindgren, redaktör Lira

PS: I det nya nummer av Lira som kommer ut nu på torsdag och delas ut till våra prenumeranter med start redan i dag finns Ulfs sista texter med, okommenterat. Tidningen var redan tryckt och på väg när vi fick veta att Ulf avlidit.

Annonser