Bassekou Kouyaté & Ngoni Ba
Nalen, Stockholm, lördag 2 april 2016
Att få lovord som ”världens bästa rock’n’roll-band” strösslade över sig i media kan öka pressen på vilken akt som helst. Men maliska Bassekou Kouyaté & Ngoni Ba verkar ta det hela med ro. Snarare är det bara positivt att haussen gör att Selams arrangemang på Nalen är så välbesökt denna den sista lördag i mars. För nästan prick två år sedan uppträdde Ngoni Ba nämligen inför en gles publik på Kägelbanan i Stockholm. Nu är det feststämning i anrika och vackra Nalen när de sugande, oemotståndliga grooven får golvet att gunga.
Tidigt i konserten är det en stunds strul med ljudet till den fyrsträngade västafrikanska lutan ngonin men sedan kommer Bassekou Kouyaté i gång på allvar. Med hög precision bänder han på ngonins strängar så att det blir jämbördigt med vilken västerländsk gitarrhjälte som helst. Virtuositeten är dock rotad i en uttrycksfull tradition och förpassas aldrig till musikgymnastiska uppvisningar. Efter en stunds snabbt pillande är leendet där igen och efter avslutad låt upprepar Bassekou Kouyaté de få ord han lärt sig på svenska: ”Tack så mycket!”.
Efter den urladdningen sätter han sig ner och kör en ”blues africain, inte en blues americain” och vi får välkommen variation i ljudbilden. Bassekou Kouyaté tar också över sångmikrofonen från frun Amy Sacko (stark pipa på den damen!) och humhummar som en annan bluesman.
Bluesnumret följs av ”hitten” från senaste albumet Ba power – det fästande, fartiga öppningsspåret Siran fen. Då blir det nästan afrobeat-ös på Nalen och jag ser mig omkring på alla som bara står och njuter för fulla muggar. Det vassare, elektriska soundet får ge vika en smula åt en aningen mjukare ljudbild.
Mot slutet kommer en rad gäster från Stockholm upp på scen; ett möte mellan det kända bandet och några i Sverige bosatta musiker från Senegal och Mali som tillåts ta över nästan helt. Stämningen är uppsluppen och kravlös och de talande trummorna smattrar ut i lokalen medan leendena sprider sig som de influensabakterier vi förhoppningsvis slipper resten av säsongen.
text: Timo Kangas
illustrationer: Martin Ehrling
foto: Hélène Lundgren
