Redaktionsbloggen

Imponerande multi-musicerande av Adam Ben Ezra

28 feb 2018

Adam Ben Ezra
Fasching, Stockholm, 22 februari 2018

Det vore en grov förenkling att säga att Adam Ben Ezra är kontrabasist. Visserligen spelar han det stora instrumentet, men på ett sätt jag aldrig hört någon annan hantera det. Han är även multiinstrumentalist, sångare, kompositör, livelooping-artist, ljudskulptör och innovatör.

En tanke som slår mig under israelens första Sverigekonsert är att det är en väldig tur att kreativitet och talang inte finns i en begränsad mängd, för då hade Ben Ezra sannolikt lagt beslag på alltihop.

Till sin hjälp har han inte bara en vidunderlig spelskicklighet utan också en dator och en mängd anslutna pedaler, och genom dem skapar han loopar – det vill säga spelar in en fras eller ett ljud i stunden och låter den upprepas genom datorn så att han kan spela något annat – och styr andra effekter.

Såvitt jag kan märka är dock ingenting förinspelat, utan allt som hörs under kvällen skapas live. Redan konsertens andra låt är den som innehåller flest lager loopar. Här finns förstås basgångar, men också riff, melodier, perkussiva ljud som skapas genom att Ben Ezra trummar med fingrarna på olika ställen på instrumentets lock och därigenom imiterar en bastrumma eller andra slagverk.

Som jag nämnde spelar han fler instrument än bas. Hans oud, gitarr och violin har inte fått följa med på turnén. Tekniskt sett åtminstone, för genom en uppsjö speltekniker och effekter spelas hårt distade solon, glissandoslingor som lika väl hade kunnat spelats på nämnda arabiska luta, stråkmelodier i högt läge som låter som en fiol – alltsammans framfört på kontrabasen.

I en låt kombineras ackord och melodifraser som imiterar en flamencogitarr, slagverksrytmer spelade på basens kropp hämtas från cajónspel, och samtidigt används en träplatta som Adam Ben Ezra stampar fram rytmer på i stil med flamencodansarnas, alltsammans utfört simultant.

Ett stycke med titeln Silk Road är indiskt inspirerat, och här är det såklart olika stränginstrument och slagverk därifrån som imiteras, denna gång med hjälp av effekter och loopar. Dessutom lägger han in konnakol – den indiska tekniken att sjunga slagverksrytmer – som en extra dimension. Ljuden är noggrannt frammejslade och kreativiteten verkar inte ha några gränser.

Basen är dock inte det enda instrument som används under spelningen. I många låtar får fotbjällror accentuera vissa rytmer, en shaker plockas fram för att lägga en loop och i samma låt förekommer även ett munspel. Vid ett tillfälle släntrar Ben Ezra efter att ha byggt upp en mängd loopar över till flygeln och fortsätter låten där, innan han spelar nästa stycke helt solo med enbart piano och röst. En tvärflöjt dyker också upp en gång och används för att lägga rytmiska slingor, och på en pytteliten synt spelas enstaka ackord och faktiskt även trumrytmer spelade på tangenterna.

Slutligen, i extranumret Lord of forgiveness, som är den låt som gjorde Adam Ben Ezra till en Youtubesensation med över tio miljoner visningar, börjar han med en dubstep-aktig bas, fyller på med beatbox och en syntslinga. Efter ett stråksolo lägger han ner basen och plockar upp kvällens tionde instrument (rösten inräknad) , en klarinett, och bränner av ett solo. Det är talande för hur denna eklektiska, egensinniga och sanslöst skickliga artist skapar sin musik.

Rasmus Klockljung


Fler recensioner

Annonser