Maria Rosén
Café Overlock, Utby, 17 maj 2015.
En legend. Som Elvis … Nej, men en storhet i 70-talsproggen var hon, Maria Rosén. Ändå lite doldis, kanske delvis på grund av att hon, enligt egen utsago, är blyg. Kanske även för att manliga kollegor tog större plats. Då sångerska i Luleåbandet Norrbottens Järn, numera ensam vissångerska med gitarr. En nylonsträngad Bjärton från trakterna utanför Hässleholm, och den trakterar hon såklart betydligt bättre än Elvis, inte virtuost tekniskt, men med finess. Ibland jazzigt, emellanåt lite rockriff och på några sånger även snyggt brittiskt folksångarplockat.
Detta hör till en av behållningen med hennes uppträdande, konsten att anpassa kompet till repertoaren som är en blandning av finstämda, ofta självbiografiska sånger, via det lite skämtsamma, eller till och med både och, som i visan om att komma till världen som femte dottern. Vill man ha pojkar måste det jojkas, enligt en samekvinna i samma BB-sal med sex söner. Detta illustrerar Maria Rosén med lite jojk, liksom även i en fin visa om en ek, men mer symboliskt och med den näst intill göteborgsvitsiga titeln Kärl-ek. Riktigt snyggt och det visar också på sångerskans sångtekniska kvaliteter och hennes påhittighet.
För övrigt har hon rösten i behåll sedan ungdomen, och på det lilla intima kaféet i Utby hade det säkert funkat utan förstärkning, men ändå, ännu bättre med. Några covers får vi också höra, som den fantastiskt fina Uppmuntran, en av Wolf Biermanns mest kända visor men som, när den gavs ut på skiva, var ännu bättre på svenska med skådespelerskan Lena Granhagen. Maria Rosén avslutar konserten med Norrbottens Järn-klassikern Jag och du, en stillsam sak som känns ovanlig tidlös.
En konsert en majsöndagseftermiddag i villaförorten Utby lockar inte storpublik – men vi som var där hade det bra.
Bengt Edqvist
Den konserten missade jag tyvärr.