Redaktionsbloggen

Jenny Gustafsson fotograferad av Karin Björk.

Dags för stämma i Ornunga

7 aug 2018

När riksspelmannen Jenny Gustafsson flyttade tillbaka till Västergötland efter femton år i Norge bestämde hon sig för att starta ett projekt i sin hembygd. Resultatet blev den livaktiga Ornunga­stämman som nu är inne på sitt sjätte år.

– 2012 gjorde jag och Mikael Pettersson en konsert i Ornunga, med musik härifrån. Då kom det så mycket folk att det bara gav sig självt – jamen gud, det är klart vi ska ha en spelmansstämma i Ornunga! Vi fick känslan av att folk hade gått och väntat på det här, och sedan 2013 har det bara strömmat på … Det har varit bra med folk, jätte­många duktiga spelmän och bra buskspel.

Det är Jenny Gustafsson tillsammans med Sabina Henriksson – även hon frilansmusiker – som håller i de praktiska och musikaliska trådarna för stämman.
Gustafsson betonar vikten av att kunna använda sig av hembygdsgårdens alla lokaler  i Ornunga, så att stämman kan hållas i ur och skur.
– Och campingen är belägen runt hembygdsgården, med gångavstånd till Ornungasjön och en jättefin badstrand.

Stämman har byggts upp kring låtarvet från just Ornunga, en något annorlunda låtrepertoar för den som är mer van vid låtar från Mellansverige.
– Ornungalåtar har en lite speciell, ålderdomlig karaktär, och har man spelat en av dem känner man ofta igen andra låtar från Ornunga.

Ornungastämman har dessutom ett återkommande tema i resande­folkets musik och i år, ­10–12 augusti, hör vi Laila Yrvum sjunga visor från resande­traditionen.
– Vi vill att musiken efter de resande ska vara en del av stämman eftersom spelmannen Johan Albert Pettersson, som vi har Ornunga­låtarna efter, rörde sig mycket bland de resande.

Själv ser Jenny Gustafsson fram emot att ta fram fiolen under småtimmarna.
– När jag är klar för dagen, då tar jag nattpasset i buskarna! Spela hinner jag alltid – på bekostnad av sömnen.

text: Sunniva Brynnel

www.ornungastamman.se

(Ur Lira Festival 2018)


Fler recensioner

Annonser