Redaktionsbloggen

Buikas delikatesser matchades bäst av suverän förrätt

Buika
förband: Caro & El Club
Stockholms Konserthus, söndag 6 mars 2016.

Stockholms konserthus var nästan fullsatt i söndags. Nog kan man tala om att luften var tjock av förväntningar
och nyfikenhet på Buika, en av Spaniens mest omtalade sångerskor.

Men först en suverän förrätt. Kvällen inleds med Caro & El Club, en duo med rötter i både Uruguay och Sverige. Deras finstämda och nyansrika framförande av sina välskrivna låtar gav mersmak.

Med föredömligt kort väntetid kommer sedan Buika in scenen och tar den i besittning som bara en världsstjärna gör. Concha Buika är ett fenomen. Född på Mallorca av ekvatorialguineanska föräldrar har hon från första början varit öppen för alla slags influenser som kommit i hennes väg.  Det är bemästrandet av allt hon ger sig på som gör henne speciell. Hon började som duktig trummis, blev sångerska med en röst som får alla att lyssna, snart därpå låtskrivare och utgiven poet.

Hon har spelat in ett par lysande album med flamenco som vunnit kännarnas gillande innan hon blev alltmer jazzinfluerad. På senare år har hon bytt inriktning och hennes senaste skiva präglas av soul och reggae och låtar på både spanska och engelska.

På Konserthuset vill hon gå på knock redan i första låten. Växlar sångsätt och tonfall ideligen, som om hon vill sjunga på alla sätt samtidigt. Mellan låtarna blir det dock till en början ganska tyst. Låt oss gå in i musiken, säger Buika. Det känns som att det är i sin röst har hon sitt verkliga hem, ett rymligt palats där vi alla blir inbjudna.

02smallBuikas röst räcker nästan hur långt som helst, ändå får jag känslan att detta inte var turnéns bästa spelning. Kanske för att det är en söndagkvällsspelning på slutet av en lång turné. Men ett bestående intryck är att hennes band, trots att man hör hur ytterst kompetenta var och en av dem är, inte riktigt kan matcha Buikas briljans ikväll. I låt efter låt sprakar det om hennes sång men hon får inte någon riktig respons från sina medmusiker.

Kanske är det därför hon kommer allra mest till sin rätt i de mer strama balladerna där hon mycket exakt visar vilken sångerska av rang hon är. I de återkommande reggaelåtarna och i ett par jam där hon sträcker hon ut i långa solopassager blir helheten till och med lite tråkig, trots Buikas halsbrytande musikalitet.

Som alltid på Konserthuset sitter dansen långt inne. Lokalen är inte gjord för dans även om musiken är det. Men vi står alla upp på slutet och låter Buika överösa oss med kärlek, låter henne kalla oss för sin familj, vilket vi för ett par korta ögonblick uppriktigt tror på. Så bra är hon.

text: Anders Pihl
bild: Ola Wickander

  • Ja, så här fantastiskt var det med BUIKA det gav mersmak. Även förbandet gav en härlig upplevelse skall lyssna på skivan som jag köpte av dom…

  • Ines Noueched skriver:

    var kan man köpa skivan Caro y el club?

  • -->

    Fler recensioner

    Annonser