Redaktionsbloggen

Pigg blues på gammal trettondagstradition

Peaches Staten firar trettondagsblues. Bild: Anders Pihl.
PS2

Peaches Staten och Top Dogs de Luxe – Trettondagsblues
Fasching, Stockholm 4 januari

Trettondagsbluesen på Fasching är en lång och lovvärd tradition. I hela 25 år har Stockholms Bluesförening varje trettonsdagsafton ordnat en konsertkväll vars artistuppbåd oftast toppats av ett lite tyngre och internationellt namn inom bluesen.

I år, den 26:e gången i ordningen, var det dags för sångerskan Peaches Staten, ”a real Chicago blues diva” som hon titulerar sig själv. Faktum är att hennes bakgrund skulle kunna anstå vilken klassisk blueslegend som helst. Hon kommer från Doddsville mitt i Mississippi-deltat och flyttade därifrån till Chicago, där hon lever och verkar.

Att Peaches Staten är ett fullblodsproffs hör man från första sekund. Hon har en röst bred som Michigan och det är liksom bara underförstått att tajmingen och uttrycket hela tiden ligger prick rätt. Att hon redan innan konserten upprättat en självklar kontakt med publiken via ett personligt mellansnack tillhör också proffsigheten.

För kvällen är hon kompad av den fina gruppen Top Dogs de Luxe, som brukar ackompanjera artister på Trettondagsbluesen. Top Dogs firade för kvällen tioårsjubileum förstärkta med tre blåsare och skapade ett tätt sväng med en jazzig och soulig blues. ”I love this band”, myser Staten påtagligt nöjd med vad hon har bakom sig.

Jag förstår henne. Patrik Norrman (bas) och Jonathan Westling (trummor) utgör en felfri rytmsektion, organisten Erik ”Möbeln” Pettersson är stabil som få och ifall gitarristen Sverker Blomberg möjligen halkade till i de första låtarna så kommer han igen på ett grymt sätt under resten av konserten.

Ska man nämna någon av blåsarna är det nog saxofonisten Mighty Bo Gustavsson. Han spelar så ledigt och ändå så elegant exakt att han kan glida iväg i några frijazz-yl utan att bryta ramen.

PS3Från Mississippi-deltat är det inte långt ner till Louisiana och vi får höra lite zydeco, ibland beskriven som den svarta versionen av cajun-musiken. På denna låt spelar Staten instrumentet frottoir, eller tvättbräda på svenska. En äkta frottoir är dock ingen platt bräda utan en ganska omfångsrik historia man hänger på sig som en metallväst och spelar på med skedar.

Bluesen lutar ofta mot soul i Peaches Statens version. Bland annat kommer så småningom Betty Wrights klassiker Clean up woman. Mot slutet av konserten börjar Staten dirigera bandet genom att peka på den hon vill höra solo från och sedan växla mellan de utpekade i allt snabbare takt. Kanske är det inrepat innan. Men i så fall lyckas de lura mig för det ser helt spontant ut och blir väldigt roligt.

Blues förmår nästan alltid att dra en blandad publik, inte minst åldersmässigt. Denna trettondagsafton ligger betoningen på lite äldre personer. Det är något som märks mot slutet av kvällen när klockan närmar sig midnatt. Då har publiken tunnat ut. Inte för att musiken är tråkig, tvärtom, men för att de äldsta helt enkelt har gått hem och lagt sig. Troligen mycket nöjda med vad de fått med sig.

text & bilder: Anders Pihl

Annonser