91 Wille Toors
Natt vid Skvaltkvarn (MNW 1974)
Wille Toors från Malung fäste en mikrofon vid fiolen med ett strumpeband och kopplade in en ekomaskin. Han var dock egentligen bättre live än på skiva. Hans föreställningar var föredrag, låtspel och trolleri och man väntade hela tiden på det oväntade.
Thomas Fahlander
92 Olanbritt Anna Persson & Anders Rosén
På vandring med Lejsme Per (Egen utgivning 1973)
På denna sin första skiva använder Anders Rosén tre olika fioltyper med fem olika fiolstämningar. Det var bara början på hans utforskande av instrumentet och kom att försörja fiolbyggare som i dag bygger märkliga fioler. Nyckelharporna fick också en skjuts i produktutvecklingen. För övrigt rasande bra Västerdalsspel. Olambritt Anna medverkar med fyra visor.
Thomas Fahlander
93 Quilty
I’m here because I’m here (Gammalthea 2001)
Det i år 25-årsfirande Quilty har gjort mer än de flesta för att sprida den irländska folkmusiken i Sverige. Esbjörn Hazelius var ganska färsk medlem vid inspelningen av gruppens andra skiva I’m here because I’m here och bidrar med sitt fiolspel och sång till en nytändning i musiken. Quilty as charged.
Timo Kangas
94 Per Gudmundson
Säckpipa (Giga/Caprice 1984)
Säckpipa är ofta något av en vattendelare bland musikfans. Vissa älskar det, andra letar efter dörren ut. Men här blir det lätt att sugas in i de suggestiva tonerna, när Per Gudmundson med vänner både lyfter fram och uppdaterar de gedigna svenska traditioner som finns i ämnet.
Patrik Lindgren
95 Tarabband
Ashofak baden (Kap syd 2016)
Arabisk musik från Malmö, influerad av musik från Nordafrika, Mellanöstern och Norden. Ja, jazz också, för den delen. Sångerskan Nadin Al Khalidi flydde kriget i Irak och hamnade här. Övriga medlemmars bakgrund varierar och de har skrivit musiken själva. Deras klanger och Nadin Al Khalidis intensiva röst berör starkt.
Timo Kangas
96 Rydvall/Mjelva
Isbrytaren (Heilo 2013)
Erik Rydvall (nyckelharpa) och Olav Luksengård Mjelva (hardingfela) fann varandra över den svensk-norska gränsen och frälste såväl kritiker som publik och prisutdelare på ett närmast viralt vis när deras första skiva kom 2013. Samspelet, klangerna, ljudet – allt satt exakt där det skulle.
Patrik Lindgren
97 Benny Andersson
Klinga mina klockor (Mono music 1987)
Efter Abba kunde Benny Andersson göra vad han ville. Och överst på hjärtats önskelista stod att närma sig den svenska folkmusiktraditionen. Ett långt samarbete med Orsa Spelmän tog sin början, och det svenska folket var minst sagt med på noterna. 2001 startades Benny Anderssons Orkester med några av musikerna från skivan.
Timo Kangas
98 Bridget Marsden & Leif Ottosson
Mountain meeting (Playing With Music 2015)
Ibland ser folkmusiker av den gamla skolan ner på samtidens ofta välskolade, genomarrangerade och stilfullt paketerade musik. Men i slutändan handlar det fortfarande om spelteknik, musikaliska idéer, och intimt samspel – och oj vad det finns mycket av den varan här. En briljant skiva att försvinna långt in i och en folkduo för nuet och framtiden.
Patrik Lindgren
99 Ale Möller
Bouzoukispelman (Giga/Caprice 1986)
Ale Möller drog till Grekland för att lära sig allt om bouzouki. Där spelade han i Neo Minores orkester, ibland med Mikis Theodorakis som dirigent. På sin solodebut gör Ale Möller svensk folkmusik på just bouzouki. Kommande världsmusikaliska blandningar anas redan; här finns en polska efter Paul Simon.
Timo Kangas
100 Göran Månsson & Friends
Ol’Jansa (Caprice 2017)
Ett slags uppföljare till Härjedalspipan (se plats 51) men med siktet att ta musiken vidare genom att omtolka eller snarare vidareutforska låtarna efter pipspelmannen Olof Jönsson. Japanska koto-spelaren Karin Nakagawa är färgklicken över i:et i en kvintett vars ensemblespel är lika sofistikerat som svängigt.
Patrik Lindgren
