Redaktionsbloggen

Tuuletar tar emot pris på Etnogaala. Bild: Saku Metsärinne.

Sväng, Tuuletar och Solju bland vinnarna på gala där Frigg fick fart på festen

13 jan 2019

Mycket har hunnit hända sedan den första finska Etnogalan i november 2017. Efter nyheten om att tv-serien Game of Thrones skulle använda Tuuletars låt Alku i sin trailer kom låten plötsligt att toppa listan över vad finländarna lyssnar på på nätet, bara någon månad efter att gruppen beklagat sig över för få spelningar i hemlandet. Och till exempel finsk-samiska Hildá Länsman som 2017 vann Korsningspriset har sedan dess slagit igenom stort med gruppen Solju, fått en tv-serie-roll och sjungit på soundtracket till Guillaume Maidatchevskys vackra film om renen Ailo.

Stämningen var förväntansfull på Tavastia i torsdags. Skickliga och charmiga Mammantytöt! bjöd på akustisk entrémusik, och lyckades få till lite allsång på sista låten Heipparallaa saakeli. Mer akustisk inledningsmusik följde med Farandi, en fräsch grupp bestående av musikstuderande från olika länder, som bland andra Emilia Amper berömt.

Den pan-nordiska sextetten Farandi med bland andra svenskarna Petrus Dillner och Einar Zethelius på nyckelharpa. Bild: Ville Tanttu

Den pan-nordiska sextetten Farandi med bland andra svenskarna Petrus Dillner och Einar Zethelius på nyckelharpa. Bild: Ville Tanttu

Sedan följde uppträdandena i snabb takt, varvade med prisutdelningar och artistintervjuer. Antti Paalanens relativt maniska, litet Tom Waits-aktiga framförande följdes av Tuuletars unika blandning av a cappella-hiphop-rytmer och emellanåt rentav överjordiskt vacker stämsång. Det lär nu ha gått ganska exakt sju år sedan Tuuletar första gången repade tillsammans. Priset de vann för Årets internationella insats var både välförtjänt och relativt väntat.

J-P Piirainen är en både skicklig och originell gitarrist, men de mer lågmälda och nyanserade partierna i hans framförande drunknade emellanåt litet i pratsorlet och trängseln kring den mindre scenen.

Om galan 2017 främst lyfte fram nya namn hade man nu tagit med också mer etablerade artister, och bra så. Duon Maria Kalaniemi & Timo Alakotila lämnade stohejet, show-manéren och image-odlandet åt de yngre, litade helt på sin egen professionalitet, och lät musiken tala för sig. Klassiker som Unto Mononens Satumaa gavs en fräsch och spännande tolkning.

Den romska sångerskan Hilja Grönfors har en härlig sångröst, full av känsla och liv. Hennes band var samtidigt skickligt och i det här sammanhanget fräscht lättillgängligt. Ett utdrag ur det feministiskt burleska dansverket Kyllikki följde.

Frigg gav järnet på den finska folk- och världsmusikgalan. Bild: Ville Tanttu.

Frigg gav järnet på den finska folk- och världsmusikgalan. Bild: Ville Tanttu.

Men det var kvällens sista band, fantastiskt svängiga Frigg, som verkligen fick publiken att dansa och släppa loss. Efteråt följde även folkdans för publiken i form av en rop-kadrill. Folk blev kvar, dansade och pratade ännu efter att programmet var slut. Det kändes som en fest man inte vill gå hem ifrån.

En sak man varit bra på inom finsk etnomusik är att utveckla och marknadsföra sin egen särart. Här på galan fanns egentligen inte två band som låter det minsta lika. Den enda gemensamma nämnaren är att man gör sin egen grej, och går hela vägen ut med det.

Jan Gardberg

VINNARNA
Årets artist: Sväng
Årets folkmusikskapare: Solju
Årets dansskapare: Kaari Martin
Korsningspriset: Kulturplattform Interkult
Årets producent: Kulturandelslaget Uulu (och ett hedersomnämnande till skivbolaget Bafe’s Factory)
Årets nykomling: Pauanne
Årets internationella insats: Tuuletar

Galakvällen sändes direkt på finsk tv och går att se här i efterhand: https://areena.yle.fi/1-50027364


Fler recensioner

Annonser