Redaktionsbloggen

Stundtals hypnotiskt, stundtals lite sömnigt med Bassekou Kouyaté

rocknrolllofi

Bassekou Kouyate & Ngoni Ba
Kägelbanan, Södra Teatern, Stockholm, onsdag 9 april 2014.

Ngoni är namnet på en traditionell västafrikansk luta med avlång liten kropp, rund greppbräda och endast fyra strängar. Utseendemässigt ett ganska beskedligt instrument. Många västerlänningar lär ha gått förbi det i en turistbasar i tron att det är något påhittat. Ngonin har dock en oanad potential och i händerna på Bassekou Kouyaté från Mali blir det ett verktyg att skapa stor konst med. Han är mannen som gjort ngonin känd i större sammanhang genom samarbeten inte bara med Toumani Diabaté utan också en lång rad internationella storheter, som Paul McCartney, Damon Albarn och U2.

I onsdags uppträdde han på ett ganska glest befolkat Kägelbanan i Stockholm med sitt band Ngoni Ba, som faktiskt enbart består av tjocka släkten: hans fru, hans två bröder och hans tre äldsta söner. Gruppens enda melodiinstrument är just ngoni i varierande storlekar. Tvärtemot vad man möjligen kan tro lät det inte tunt och plinkigt utan fylligt och tungt. Bassekou förvandlade sin ngoni med hjälp av effektpedaler till en ljudmaskin med många färgnyanser. Tillbakalutad på böjda knän och med slutna ögon fick Bassekou på rockstjärnemanér sitt instrument att tjuta och yla och inkasserade varje gång jubel.

Bassekou Kouyaté med familj, förlåt, band.

Mellan låtarna charmade bandledaren sin fåtaliga publik med ganska dålig engelska och med att ständigt upprepa ”tusen tack” på svenska, efter att först ha kollat uttalet med oss svenskar.

Musiken tätnade efter hand. Med överlappande och ofattbart tajta slingor skapade bandet ett hypnotiskt groove. Här fanns stunder av vildsint magi. Med bara just stunder. Under andra passager kändes det som att Bassekou hade en dag på jobbet och inte mer. Han såg trött ut emellanåt, trots sina breda leenden och återkommande poser. Vilket i någon mån bekräftades under det enda extranumret. Då fick sonen Amadou skickligt briljera på sin talking drum, vilket han redan gjort en gång under ordinarie set. Bassekou Kouyaté själv kom inte ut på scenen.

Anders Pihl

Annonser