Redaktionsbloggen

Södra Bergens Balalaikor still going strong efter fyrtio år

Södra Bergens Balalajkor 009

Södra Bergens Balalaikor
Folkteatern, Göteborg, lördag 27 april.
Rysk folkmusik.
Värden är full av rock- och poporkestrar som reser länder och riken runt i det gamla bandets namn med på sin höjd två ganska trötta originalmedlemmar med rossliga röster. Den mer än fyrtio år gamla balalajkaorkestern, den för övrigt största utanför Sovjetunionen på den tid det begav sig, är still going strong. Bättre än någonsin vill jag inte säga men mer varierad. Från inledningen, den snabba klassiska balalajkalåten Månen lyser, via stillsamma, känslofulla a cappella-sånger, blåsinstrumentdominerade musikstycken och en av Vysotskijs bästa visor, Ingenmansland, till avslutande allsångsnumret Kalinka. Redan i Månen lyser visar orkestern också att de är mästare på nyanserat spel. Ibland är det så stilla att man kan höra en förstamajblomma falla och när det är som kraftfullast lyfts nästan Folkets Hus-taket.

Utan att förringa några medlemmar vill jag nämna klarinettisten och visarkivschefen Dan Lundberg som spelar mästerligt och känsligt både på sitt huvudinstrument och på flera spännande ryska blåsinstrument, och även sångerskorna och sångarna, alla dessutom skickliga musiker, visar att de är överlägsna i princip alla andra körer i Sveriges avlånga land när det gäller kraftfull och dynamisk stämsång. Min enda kritik mot sången är att jag önskar att Rebecka Fors, denna nästan legendariska sångerska, fick sjunga tio sånger till. Och då må ingen skugga falla över de andra sångsolisterna för dom är lika bra.

I några nummer blir det nästan lite lokalrevykänsla när man med hjälp av diverse lustiga kläder driver med sovjetisk och rysk kultur, såsom långa regniga filmer, ryska politiker och traktorproduktion men det är ganska kul och fortfarande kreativt. Södra Bergens Balalaikor känns inte det minsta mossigt 2013. Nej, jag har svårt att tänka mig någon orkester som ger mer på scen, musikaliskt och känslomässigt. Men klarar dom fyrtio år till? Balalaikorna känns lite som en öde ö i den svensk världs- och folkmusiken men jag är helt övertygad om att det var dom som startade den Östeuropamusikaliska vågen i Sverige, bortsett från polskor och mazurkor, och den pågår i allra högsta grad än. Kul att dom kom till Göteborg och visade var skåpet ska stå.

Bengt Edqvist

  • Fred Lane skriver:

    Jag bara skojade, Bengt! Det syntes tydligt att du hade fullt sjå att lägga band på din kärlek för orkestern. Jag önskar mig flera sådana recensioner – är less på alla som försöker hålla en sorts akademisk distans. Det är för fan musik – inte en avhandling om molekylär biologi – som ska beskrivas!

  • -->

    Annonser