Raymond Strid, Sten Sandell

Dela den här recensionen:

Det stramt stiliga fodralet matchar musiken rätt bra. Detta är en allvarlig fyrtiominuters musikalisk konversation med slagverk och piano, långt från flamsiga poddar, rik på dramatik. Raymond Strid och Sten Sandell har spelat ihop till och från i trettiofem år. Musiken är samlad, men med stänk av Jackson Pollock, tungviktig men lättrörlig. Tankar har tänkts, men stunden är spontan.
Några av titlarna speglar litterära verk som blivit tonsatta av andra, som Woyzeck och Flickan med svavelstickorna, en är några rader av Gunnar Ekelöf: ”Jag sitter och lyssnar i mörkret och har varken mod att hoppas eller bli förtvivlad.” Jag antar att titlarna kom till efteråt. Men förtvivla inte, vi får höra musik att koncentrerat försjunka i, bli omfamnad av, omruskad och omhändertagen av. Det går utmärkt att lyssna en mörk kväll med en rökig maltwhisky och en skvätt vatten till hands – i väntan på våren.