Rim Banna

Dela den här recensionen:

En av Palestinas största och mest älskade artister, sångerskan, kompositören och poeten Rim Banna dog i slutet av mars i år, 51 år gammal efter en nästan ett decennium lång kamp mot bröstcancer. Det nya albumet färdigställdes samma dag som hon dog och blir hennes testamente till kommande generationer av palestinier och andra folk och nationer som lever i förtryck. Temat även denna gång är den outtröttliga kampen mot ockupation av land – och av kropp. Rim utkämpade två ”krig”, ett personligt mot cancern i hennes kropp, och ett samhälleligt, mot Israels ockupation av hennes hemland Palestina.
För två år sedan förlorade Rim det ena av sina stämband till följd av cancerbehandling men det hindrade henne inte att skapa ny musik. I stället för att sjunga på den nya plattan (vilket hon ändå gör på vissa spår, men inte med den lika klara och uttrycksfulla stämma hon var känd för), reciterar hon intensivt och energiskt sina dikter till det palestinsk-tunisiska technobandet Checkpoint 303:s drivna elektronika-komp och den norska jazzpianisten Bugge Wesseltofts lyhörda pianoimprovisationer. Det blir kraftfull spoken word till eggande, atmosfärisk jazzpianosyntmusik. Ibland låter orden som kommande från under jorden, ibland blandas de med levande vardagsljud från gator och torg. Ibland är det digitala datorljud som dekorerar Rims poesi. Jazzpiano till elektronisk musik visar sig vara en lysande kombination.
Det spännande på detta album är det innovativa sättet att skapa musik på. Checkpoint 303, som är kända för sina remixer och datamanipulativa ljudformationer har omvandlat Rims medicinska filer, bland annat PET-kamera- och röntgenbilder av hennes hjärna, hjärta, bröst och hals, till bakgrundsljud. Ett genialiskt drag för att skapa en helt unik ljudmiljö med stor symbolisk betydelse: personlig smärta blir till vacker konst.
Loving you, kanske den vackraste låten på albumet, är bara en av alla dessa heroiska låtar där Rim faktiskt lyckas sjunga. Ett vackert, ensamt piano i introt får sällskap av ett försiktigt elektro-komp som hålls i bakgrunden och lämnar plats för Rims sång, som denna gång nästan viskas fram.
Det känns som att Rim Banna dog med sången och leendet på sina läppar, med hoppet, optimismen och passionen för sin sak i sitt hjärta – då hon just hade fött fram sitt trettonde album, hennes sista, gripande manifest.