Skivrecension

Vi går på gult
Existentiella visor Lira Gillar

Karl Heldal

Vi går på gult

Skivbolag: Kakafon Records/Naxos
Recenserad av: Maria Lagergréen Västlund
Publicerad: 4 jun 2018

Dela den här recensionen:

Musikaliskt är Vi går på gult en skiva med tämligen traditionella och avdramatiserade visor. Den norska visartisten Karl Heldal sjunger rakt upp och ner ackompanjerad av gitarr, enkla rytmer och enstaka stråkarrangemang. Men det är inte musiken som är det viktiga här. Musiken är snarare varma, omslutande händer som lyfter orden och budskapet.
Det Karl Heldal berättar om är livet. Om hur vi möter och bemöter våra medmänniskor. Och då speciellt våra medmänniskor på flykt. De som kommer till oss och ber om att få stanna. Ber om att få skapa ett nytt liv. Ett liv utan krig, bomber och otrygghet. Och hur vårt samhälle har blivit kallt och stänger dörren.
Det är lätt att den här typer av texter blir banala och moraliska – men Karl Heldal har hittat en bra balans. Det är personligt, men samtidigt universellt och medkännande. Jag känner både med mannen som berättar om sin egen osäkerhet och frustration och med dem som visorna handlar om. Jag känner med mannen som står och väntar i ett vintrigt land. Jag känner med flickan Neda, som står som symbol för alla barn som bor på asylmottagningar runt om i Norge. Som väntar. Väntar på att livet ska få börja.
Jag känner medan Karl sjunger och när han har sjungit klart vill jag att han ska sjunga mer. Sjunga rakt in i alla människors hjärtan. Sjunga så att vi vänder vintern till vår. Kylan till värme. Hjälplösheten till hopp och tillförsikt. ”Kasta masker, kasta angst. Dansa naken i vår fangst.”


Fler recensioner

Annonser