Elmøe & Hoffman

Dela den här recensionen:

Två skickliga danskar, Emma Kragh-Elmøe, klassiskt skolad violinist, samt gitarristen och citternspelaren Villads Hoffmann med rötter i metaltiden. Duon har även tagit hjälp av pianisten Julian Jørgensen. Melodierna är nykomponerade, sprittande och muntra sådana och den rumsliga känslan av konsertspelning i en 1700-talsbyggnad är stor. Det är det ena, det positiva. Till skivans svagheter hör att det låter så genomsvenskt 2000-tal, det vill säga att duo-trion har lyssnat alldeles för mycket på väldigt många likasinnade från sitt östra grannland. Något säger mig att trion Väsen och duon 232 Strängar ingår i inspirationskällorna. Hade föredragit något mer danskklingande. Inledande titelmelodi är fin, men därefter är det för mycket skalövningar och improvisationer för min smak, även om jag ibland hittar korta vackra melodislingor. Årets förste är ett praktexempel på skal-improvisationerna även om låten svänger. Hem och plocka upp något gammalt traditionellt, är min uppmaning, det är få folkmusiker som klarar att fylla en hel skiva med nykomponerat minnesvärt. Hade dessutom gärna hört något lite mer udda instrument än piano. Här är det alldeles för många strängar för att det ska bli personligt. Det finns väl blåsare i Danmark också?